Man ju börja fundera lite på hur fort tiden går. För tio år sedan var jag på Nya Zeeland. På min 20-års dag var det ingen tårta som bakades. Pappa och hans sambo var på Kanarieöarna och kunde inte ringa. Mamma hade inte kollat upp tidskillnaden med NZ och ringde en dag senare i tron att det var som i Usa. Kompisarna var i Piteå eller i London. Så på min födelsedag var det ingen som ringde och gratulerade. Jag fick väl knappt någon födelsedagpresent heller för den delen och det där med att man äntligen skulle få gå på systembolaget var inget jag tänkte på, eftersom jag var i London vanligtvis. Nej, det känns mycket bättre att fylla 30 år. Mobilen är fullproppad med grattis sms och bekanta på stan säger grattis. Det känns som om alla vet att jag fyllt år och jag känner mig uppskattad. Jag har inte det minsta ångest. Det är snarare så att jag känner mig lyckligt lottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar