Tråkigt hemmafix

I oktober 2009 började jag måla väggarna i hallen. De var i en bruten vit gulaktig ton. Så jag målade det vitt. Tack vare att jag tyckte att jag såg ut som en riktig hantverkare (eller kanske Super Mario) med min stora kula på magen så finns det en bild mitt i allt.Någon dag senare fick jag inte plats i byxorna längre. Så när jag pratade med min man sa jag att arbetsbyxorna var för små. Han sa att han har ett par hängselbyxor i garaget och jag sa att det var ju dom jag hade på mig för bövelen. (Lite tidigare i graviditeten använde jag hans vanliga arbetsbyxor.)
Ungefär samtidigt blev det väl lite jobbigt också så väggmålningen fick vänta och blev nog inte klar förrän bebisen var några månader gammal och man fått lite koll på läget.

Men då är det ju det där att fixar man en grej så ser resten skabbit ut. Helt plötsligt så var ju fodringen runt dörrarna supergul och ful.Så jag målade och ja, vad hände då. Jo då ser ju dörrarna helt plötsligt lysande gula ut.Så nu har jag hakat utav och rollat första sidan på min första dörr. Torktiden är väldigt lång så det lär ta tid när jag har fyra dörrar som ska målas två varv på två sidor. Det tråkiga är väl att när det är klart så är det ingen som kommer att se någon skillnad.
Förutom jag då.

Lyckligtvis är färgen jag målar med en färg som inte gular med tiden. Sen så var både dörrar och listningar lite kantstötta så allt blir lite fräshare med ny färg.
Å när jag är klar så har jag friheten att välja ett nytt projekt.