Framsteg

Sedan pojkarna åkte till sin mamma och Micke till jobbet (Norge) har Alva gått omkring och sagt titta åt saker samtidigt som det lilla pekfingret flyger omkring i luften.
Hon har pekat på spegeln i vardagsrummet och tittat på mig och allvarligt skakat på huvudet. För den får man ju inte röra (när någon ser).
Micke får säga några ord till henne när han ringer, om hon är vaken. Oftast säger hon ingenting utan ler och vill titta på telefonen istället. Men ikväll lät det som att hon sa hej.
Jag tyckte hon var duktig.
Så lite senare frågade jag henne "Var du så duktig och sa hej till pappa?!.
Då lägger hon handen mot örat hon haft telefon mot.
Jag väntade ett tag och frågade igen.
Och vips flög den lilla handen mot örat igen.

Å det var ju faktiskt där han var, Pappa i örat.

Det är fantastiskt så mycket som de egentligen förstår.