Bomullsbröllopsmiddag

Igår lämnade vi hos barnvakt och cyklade iväg till resturang Bryggargatan för att unna oss en god middag. Prova på att äta på stans dyraste resturang innan de slår igen portarna för gott.
De har för tillfället menyer som heter "Best of Bryggargatan". Micke tog alternativ nr 1 och jag alternativ nr 2 och så smakade vi av varandra.


Meny 1
1. Bifftartar på oxfilé från Norrbottensgården, dragonmajonäs & harsyra
(Gott faktiskt, fast jag inte gillar råbiff.)

(Roligt serverad i en burk på en sten. Jag gillar sparris. Mickes mysko burk, vi mindes inte att det var risotto han fått.)

(God kyckling men jämnfört med den andra varmrätten var den väldigt tam. Kyckling känns lite billigt tyckte maken.)

4. Dagens ostar med Bryggargatans tillbehör. 2 av ostarna var på ett bröd av lite nötter och fikon smakade det som. Jättegoa mumsbitar.

(Lite konstigt faktiskt, men glass är ju alltid gott. Lyckligtvis är maken ändå inte mycket för desserter.)

Meny 2
1. Löjrom från bröderna Persson med Bryggargatans goda tillbehör
(Löjrom är mycket, mycket gott och jag minns inte sist jag åt det.)

(Väldigt fint dekorerat på tallriken och gott också. Smörskummet hade de nått roligt namn för så jag var tvungen att fråga vad det betydde.)

(Efter att ha smakat så sa jag åt maken att det här var du vet vad i munnen. Han har ett lite färgstarkt uttryck för när något är riktigt, riktigt gott. En höjdare med andra ord. Mumsfilibabba. Vinet som var till var superdupergott också. Om man nu kunde komma ihåg vad det hette vore det ju toppen.)

4. Dagens ostar med Bryggargatans tillbehör

(Min glass serverades under ett lock vit choklad som de hällde den varma åkerbärssåsen på så det smälte. Sen var det något lite krunchigt i också. Något som poppade till lite i munnen, som godis man åt när man var liten. Jättegott.)

Med andra ord.
Allt var gott men min meny var godast.
Vi har hört av andra som ätit där att det var superdyrt och att de inte blivit riktigt mätta. Vi blev väldigt mätta och belåtna.
Men visst var det superdyrt, så här i efterhand framkallar notan ångest. Jag kan tycka att det är lite "over the top" att ta 45 kr för mineralvatten som bara ställs ut på bordet utan att man beställt det, när kranvatten duger lika bra. Det är sånt man irriterar sig på i efterhand. Likaså kaffepriset. Fast om nu Piteå har en gourmetrestaurang så bör man väl äta på den åtminstone en gång. Egentligen borde man prova äta på ALLA stans resturanger.
Jag gillar det där med vinmeny till en meny, alltså utvalda viner som passar utmärkt till just den rätten.
Jag har däremot lite svårt för att man ska kalla allt deras krångligaste namn, det känns lite pretentiöst och smålöjligt i min värld. (Jag vill hellre veta vad jag äter.)

Det var en supertrevlig kväll och jag slappnade av totalt och bara njöt av maten och att få rå om sällskapet alldeles ensam för en stund. Nu har vi fått uppleva det också.