Bok: Typ trettio

Nu har jag läst de sista sidorna av "Typ trettio". En underhållande bok om kompisarna Dig och Nadine. De har just slagit vad om att verkligen försöka vara seriösa eftersom de ju faktiskt är trettio nu, då dyker Delilah upp igen. Hon som var Nadines rival i skolan och Digs gamla flickvän. En underhållande bok av det roliga slaget.
Jag rekommenderar den.
Personlig notering till mig själv: Läs fler av Lisa Jewels böcker

Utdrag ur första kapitlet:
Dig vaknade med ett ryck.
Det första han noterade var smaken i munnen, en kväljande beläggning av... Vad var det för något? Lök? Vitlök? Något som påminde om batterisyra fanns där också.
Det andra han noterade var huvudet. Det verkade ha fått in en stor sändning kullager under natten, och blodet hade visst injicerats med kiseloxid och slaggat igen någonstans vid tinningarna.
Det tredje var magen, där det bullrade och spände av gaser och syra som skvalpade runt som en förhistorisk soppa. Han kände en gasbubbla som började slingra runt magen, längre och längre ner i tarmpaketet. Han visste att det inte bådade gott när den kom ut som en varm och ljudlös fjutt och det instängda rummet genast fylldes av stanken av jäst och vitlök.
"Åh, fy fan. Vad är det som luktar?"
Och det var i den stunden som Dig noterade en fjärde sak.
Tjejen i sängen
Han vred långsamt på huvudet och där låg hon. En tjej – en tjej med rufsigt, blont hår och svart, utkletad smörja under ögonen och nakna, magra armar och en tatuering på vänsterarmen. hon låg där med en ahanden över näsa och mun och grimaserade med hela ansiktet.
"Fy fan!" Tjejen knyckte äcklat på sig och vände ryggen mot honom. Hon hade någon sorts dialekt, och en tatuering till på ryggen, en fjäril. Den var väldigt välgjord. Dig reste sig sakta på armbågen och synade tjejen som om hon vore något besynnerligt havsdjur som hade sköljts upp på sängen med tidvattnet. Hon verkade ung. Vilken överraskning. Runt tjugo förmodligen. Och smal. Verkligen väldigt smal. Också en överraskning. Han undrade vad hon hette.
"Har du en huvudvärkstablett?" Hennes röst dämpades bakom handen, men nu hörde han att hon kom från Irland. Nordirland för att vara exakt.
"Mm." Digs hand hittade de små tabletterna på nattygsbordet och vattenglaset han ställt där kvällen innan, ett tecken på att han någonstans mellan hemkomst och sänggående måste ha fungerat mentalt och fysiskt.
Vilket också talade för att det med största sannolikhet förekommit umgänge med den magra lilla tjejen i hans säng.
Han vred på sig och kollade golvet bredvid sängen. Japp. Där låg den. En glansig plastslamsa med en prydlig liten knut högst upp. Tja, alltid något.
Han räckte glaset och tabletterna till den magra tjejen.
"Tack." Hon svalde dem i en klunk. "Hur mycket är klockan?"
"Tio i tolv."
"Va! Du skämtar!" Hon flög upp ur sängen som en rosa liten whippet och hoppade i kläderna: en minimal svart topp, ingen behå, hårda små bröstvårtor som stack ut, stringtrosor, ingen rumpa, kamoflaugebyxor, piercad navel, gympaskor. "Fan, fan, fan." Hon slet isär gardinerna och Dig kastade sig åt sidan med ena armen över ansiktet. Hon tittade ut på gatan nedanför.
"Var fan är jag? Är det här Tooting Broadway?"
"Va? Nej – nej – Kentish Town – Camden Road."
"Åh nej! Helvete. Jag ska vara i Clapham om tio minuter. Gud! Går det någon buss härifrån? Var ligger tunnelbanan? Har du bil?"
"Nej. Fem minuter år det hållet. Ja, men den är på verkstan."
"Å Gud. Jag får ta en taxi. Jag har bara fem pund. Har du några kontanter?"
Dig fick fram sina sista skrynkliga hundra pund ur plånboken och gav dem till henne.
Hon kysste den. "Jag ska betala tillbaka."
"Vart ska du?"
"Jobbet."
"På en lördag?"
"Ja – jag är servitris – helvete – det kommer att bli vidrigt mycket folk idag – kolla vad soligt det är – men det är bara tillfälligt, du vet, deltid."
"Pluggar du?" Han mindes något i den stilen från igår kväll.
"Ja, det stämmer." Hon höll på att fixa håret till en sorts knut. Solen spelade över henne och hon var väldigt söt där hon stod. Hon verkade stark och smart.
"Var pluggar du?" Dig blev plötsligt lite sällskaplig, som om han faktiskt ville träffa henne igen.
"Herregu, du kommer inte ihåg ett dugg av vad vi pratade om i går, eller hur?" Hon log. Hon tog ett par gula solglasögon ur ryggsäcken och satte dem på huvudet.
"Alltså" – hon verkade nöjd med sig själv, lite generad – "jag går i skolan just nu, men lärarna säger att jag nog kommer in vid Oxford nästa år – om jag klarar betygen."
Betygen? Betygen? Herregud! "Vilka... eh, vilka betyg?" Dig gned sig om den stubbiga hakan.
"Gymnasiebetygen så klart."
" Så... du är... hur gammal?"
"Sjutton."
Å, gode Gud.
Hon stod i dörren med ryggsäcken på ryggen och var plötsligt väldigt lik ett barn, en liten flicka klädd i en stor flickas kläder. Hon verkade förvandlas mitt framför ögonen på honom. Höfterna försvann, brösten plattades ut, midjan vidgades, den coola tofsen uppe på huvudet drogs ut i ett par käcka hästsvansar. Herregud! Sjutton!
"Du, lyssna" sa hon och viftade med hundrapundsedeln mot honom. "Jag ska ordna så att du får tillbaka den här – jag lovar. Jag har ditt nummer, jag ringer."
Jag ringer. Jag ringer. Det stod ett barn i sovrumsdörren med piercad navel och sa att hon skulle ringa. Herregud, var var världen på väg?
"Och du, grattis på födelsedagen förresten." Hon log mot honom, ett gulligt, varmt, intelligent leende och sedan var hon borta.
Grattis på födelsedagen. Visst. Jättegrattis. Trettio år gammal. Han var trettio år. En trettioårig snuskgubbe. En pervers farbror Bosse. En dreglande gammal gubbe med hårda karameller i regnkappsfickan.
Han hade legat med en sjuttonåring.
Visst, det var sånt man drömde om, sånt killar i hand ålder drog liderliga, vällustiga skämt om efter några öl på puben. Men att faktiskt ha gjort det, att tvingas inse att man verkligen haft en sjuttonåring i sin säng.
Dig kände sig plötsligt lite för gammal för att jaga mycket yngre tjejer.