Jag är sjukt nöjd över kontoret nu. Det blev så att jag kände att jag står inte ut en sekund till i den här röran, jag spenderar ju mestadelen av min vakna tid här. Så istället för att fortsätta längta efter mitt kontoret beslöt jag att städa.Det är långt kvar än. Gardiner gillar jag till exempel inte. Men jag kan säga att bokhyllemässigt är vi nu sambos. Tidigare hade han sina böcker i hyllan och jag mina i kartonger. Men jag packade ur/upp allihopa. Där står våra böcker ihopblandade huller och buller på hyllorna. Inget där är mina böcker och där är dina. Det mest fantastiska är att de ryms, det trodde jag aldrig. Ändå står de där, visserligen i dubbla rader och tom trippla på vissa hyllor. Men nu vet man vart man ska leta.
Jag i alla fall.
Jag känner mig härligt befriad.
Men jag längtar fortfarande efter mitt kontor. Plats för pärmar och liknande finns det faktiskt inte.
Skillnaden ser man kanske inte om man inte sett hur det såg ut före, böckerna är inte härligt färgkoordinerade eller något sånt. Det är inte snyggheten jag är nöjd över. Eller jo, nu kan man se golvet för att det inte står stolar och kartonger på det. Om jag spelar musik kan jag faktiskt dansa lite här på golvet. Annat var det förr då jag klämde mig förbi skrivaren, strykbrädan och alla kartongerna för att kunna sätta mig bakom datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar