Andras ungar

En dag tidigare i veckan så hade dottern bråttom och hoppade på trehjulingen bakom kompisen. Jag gick dit och gav henne hejdå-pussen. Dotterns härliga kompis sa:
- Varför pussar du din unge?
Så härlig kommentar. Härliga små barn, deras kommentarer är ibland hejdlöst roliga.

Men ni vet det där uttrycket "mina barn och andras ungar".
Barn kopierar sånt man gör.
Till exempel så väljer jag hanteringen av dvd filmer:
Jag tycker att man ska vara rädd om sina saker. Inte hantera dom ovarsamt och lägga tillbaka skivorna i sina fodral. Dessutom klarar jag inte av att sätta tillbaka en dvd i fodralet utan att vända den rätt. Så den sitter med bilden rätt i fodralet.
Så här menar jag:

Nu skulle jag inte påpeka för någon att de satt tillbaka skivan fel väg, så långt skulle jag inte gå. Men min dotter som suttit bredvid och sett mig stoppa tillbaka filmer i fodralet så fort en film ska ur dvd-spelaren - hon gör förstås precis som jag gör. Nä, vänta nu blev det fel. Sen vrider hon den rätt. Det känns som att jag råkat överföra en fix idé åt henne av misstag.

Men.

Så när man går in i bonussonens rum och hittar mina dvd skivor ligga där, slängda på nattduksbordet, helt plötsligt lite råpiga och fulla med fingeravtryck. Då är känns det som en prövning. Å det är det som är skillnaden mellan egna barn som är uppfostrade enligt en själv (som man lär och som man gör) och andras barn som är uppfostrade av någon annan. Dina barn gör som du gör, andras barn gör som någon annan gör.

Ibland vansinnigt irriterande.
Ibland kanske det är bra.