1 st brie tårta
Idag kan de som är lyckliga nog att bo i Malmö gå på vernissage och titta på Anette H Flensburgs målningar. Anette målar rum där det ofta är något som inte stämmer. Till exempel kan något som är långt bort i bilden vara i starkare skärpa än det som är nära. Ibland har hon en stol eller något i bilden som får representera människan. I målningen ovan kan man se vad som ser ut som en äldre Anette målning hängande på väggen.
Idag har jag varit på vernissage. Konstnären var en ung engelskman som heter Sean Henry och tillverkar bronsskulpturer. Dessa målas sedan ovanlig nog med oljefärg i verklighetstrogna färger. Sean sa själv att han i London är omgiven av bronsskulpturer men att han tycker att den polerade ytan inte ger det djup han eftersträvar. Från början var Sean keramiker. I unga år fick hans föräldrar stå ut med att han slog ett hål i garagetaket för att få plats för ugnens skorsten. Den dag som konstnären snubblade över något och råkade ha sönder en skulptur bestämde han sig för att hitta ett mer hållbart material. Så numera skulpterar han upp i keramik och låter sedan gjuta figuren i brons som han sedan målar. "Smiling man" var den enda leende skulpturen vars förebild var Seans pappa, som också var på Sverigebesök för första gången i sitt liv. Föregångare till de tre skulpturer som bildar verket "You're not the same" är skådespelaren Jonathan Pryce (han är med bland annat i Pirates of the Carribean).
I senaste numret av Sköna hem (5/2007) slog jag upp en sida och tänkte:
Ingredienser:
Nog för att jag gillar Roomservice, men den här gången blev det nog extra häftigt. Jag tror att det är allra bäst hittills...
Alcro har på sin hemsida olika inspirationsmiljöer. Själv blev jag ännu mer inspirerad till väggmålningar. Jag gillar speciellt den här för att bladverket har fått tillåtelse att krypa upp i taket. Svenska tak är alldeles för tråkiga.
Konstverket fanns på Umedalen Skulptur under sommaren 2006. Det fanns även andra vägskyltar. "Vilse" fastsatt under en rondellskylt. "Puss" nedanför en P-skylt. Min personliga favorit är nog egentligen skylten som sa "Allt kommer att bli bra". 
Hos "Sara vill fara" hittar du ännu en bild på en av skyltarna. Med den betryggande texten Allt förlöper fint.
Willow var snyggaste stilen tyckte jag nog. Enligt hemsidan kan man välja mellan olika patineringar och det finns många olika dörrhandtag, skåphandtag och dörrknoppar att välja mellan. "Mina" dörrhantag kostar $980. Så det är tur att jag bara vill ha ett par. Med dom här i rummet behöver man inte så mycket annat.
”En god människa” av Nick Hornby. Det handlar om en läkare som anser sig vara en god människa. Hon är gift med en man som är arg på allt och alla. Tills en dag då hon varit otrogen och vill skiljas och maken besöker en helbrägdagörare bara för att irritera henne. Resultatet blir att han nu ska försöka göra gott tillsammans med DJ GoodNews. Familjen delas in i två läger och frugan vet inte riktigt vad hon ska tro, hon blir bara ännu mer irriterad av mannens förändring. Dottern blir även hon lite irriterande god. Tyvärr måste jag hålla med Lars, det var inte alls ett bra slut. Sista kapitlen var riktigt trista att läsa.
Man ju börja fundera lite på hur fort tiden går. För tio år sedan var jag på Nya Zeeland. På min 20-års dag var det ingen tårta som bakades. Pappa och hans sambo var på Kanarieöarna och kunde inte ringa. Mamma hade inte kollat upp tidskillnaden med NZ och ringde en dag senare i tron att det var som i Usa. Kompisarna var i Piteå eller i London. Så på min födelsedag var det ingen som ringde och gratulerade. Jag fick väl knappt någon födelsedagpresent heller för den delen och det där med att man äntligen skulle få gå på systembolaget var inget jag tänkte på, eftersom jag var i London vanligtvis. 
Klockan elva blev vi insläppta i lokalen. Kaffekokning och gräddvispning sattes genast igång. Gräddtårta med vaniljvisp och chokladcrisp dekorerades med kiwi för att matcha dukningen.
Gästerna anlände strax efter klockan tolv och så pratade vi lite och fikade ett tag.
I Piteå kallar man den största grytan man äger för "paltgrytan" och den kom till användning när köttbullarna skulle kokas i tomatsås.
Idag fyller jag år. STOR födelsedag, som jag firat med att vara ledig och gå på stan. Present till mig blev ett par skor och en topp (som var så pass nedsatt att den nästan var gratis).
Idag har jag mätt upp kryddor till de olika rätterna. Annars får jag ta många burkar med mig, samtidigt som det blir osäkert. Så nu känns det lugnt och fint. Jag skulle bara ha fått tag i svarta senapsfrön. Jag tror får kolla lite till imorgon.
Idag har jag varit och fräshat upp mig lite. "Vårstädning" med lite slingor i håret. Så nu känner jag mig lite randigare, lite roligare, inte lika trist som under vintern.
Nu har jag äntligen fått prova på Umeås italienska restaurang, Invito. Jag ringde och bokade bord i onsdags, vilket man måste göra på den här restaurangen. Alla tidigare spontan försök att äta här har nämligen stoppats i dörren med "tyvärr det är fullbokat". Men ikväll var jag väldigt välkommen att slå mig vid ett mörkt bord nära skärmen med brinnande eld. I snygga och stora vinglas njöt jag sedan av vinet tillsammans med kolgrillad oxfilé med gorgonzolasmör & en ragu på rotfrukter, oliver, soltorkade tomater & örter Serverad med madeirasås & italiensk potatiskaka ("Filleto di Manzo").
Sedan shoppade jag vidare. Resultatet blev två par jeans och en klänning (vardags/casual festklänning). Det som är extra konstigt med det här är att jag INTE köpte Levis jeans.
Vad enkelt saker och ting är när man slipper göra dom själv. I helgen har pappa och hans sambo varit här. Medan jag var på jobbet handlade han skruvar och sånt, när jag kom hem satte dom just ihop garderobstommen som pappa skruvat fast den trasiga skivan på. 
Vi sågade av baksidan en aning och passade in garderoben perfekt. Lite smalare där uppe (för att väggen lutar) så vi fick kapa av två hyllplan. En som sågar, en som håller i och allt ordnar sig jättebra. Pappa justerade dörrarna och nu hänger dom fint som dom ska. Han kunde inte förstå hur jag fått dit dom ensam.
I London blommar påskliljorna lagom till påsk. Jag skulle kunna köpa nya Dr. Martens skor. Hälsa på au-pair familjen tio år senare. Det är verkligen ingen dum idé!
I "Sköna hem" skrev man om denna fiffiga förvaring till hallen. Jag är inte klar ännu men nog skulle det vara fint med någon sån här variant bakom spegeln. Naturligtvis inte med skjutdörr (då skulle den förr eller senare brytas sönder av att någon öppnade toadörren). Men en vanlig typ av dörr skulle fungera. Så kunde man kanske ha hårtorken och plattången där bak. En liten plats för mobilladdaren. En smal hylla för läppstift och läppglans. Kanske för skärp och halsband också. Ja, det få bli till att bygga ihop nått (och betsa mörkbrunt förstås). :)
Familjen hämtade mig på stationen och så körde vi direkt till Storfors för att äta middag med födelsedagsbarnet (min farbror). Oxfilé med potatisgratäng och tårta till efterrätt. Tur att min GI-diet vecka tog slut idag, annars hade det bara bara blivit oxfilé (inga grönsaker). Vi åkte hem en sväng till födelsedagsbarnet och han var väldigt glad att jag också kommit dit.
Idag gick jag och lämnade tillbaka skorna jag köpte för en vecka sedan, en veckas traskande och båda klackarna var vobbliga och på väg att lossna. Skyltfönstret på Lindex har ibland riktiga godbitar. Min blick föll på denna klänning. Den här gången slapp jag leta efter klänningen, det fanns några kvar i min butik. Jag kan inte motstå mode a'la sextiotalet.
I år har jag shoppat flera böcker på bokrean.
På fredag ska jag på 60-års kalas och på lördag är jag bjuden på cocktailparty. Det är lite oklart hur den som ordnar festen tolkar begreppet cocktailparty. Men helt klart är i alla fall att man ska klä upp sig och gärna ta med sig en dejt av manligt kön. Jag tar inte med mig en dejt. Däremot tar jag gärna chansen när det betyder att man får klä upp sig. Jag har provat en gammal klänning och shoppat nya smycken. Tjejen på "Glitter" var väldigt hjälpsam när jag sa vad jag skulle ha på mig. Svart klänning och leopardskorna, så då fick det bli svarta smycken.
Senaste bokläsningen fick bli uppföljaren till Corinne Hofmanns bok "Den vita massajen" som heter "Den vita massajens dotter" och handlar om tiden när hon kommit tillbaka till civilisationen och skriver första boken. Jag tyckte mycket om första boken (man fick den med någon tidning en sommar) och det gjorde min kompis M också. Det var spännande och denna bok är rätt fascinerande den också. Den handlar om Corinne bygger upp sitt liv tillsammans med sin lilla dotter Napirai. Mest är det väl för att man vill höra hur det gick för dem efter flykten från Kenya.
Idag är det vernissage mellan 14-16 ute på galleriet på Umedalen (ta linje 1 till hållplatsen "Glädjens gränd" om du åker buss). Christina Västerbo heter konstnärinnan (lokal konstnärinna från Umeå), hon har målat fin, fina målningar. Jag har tjuvkikat, de hänger nämligen redan på väggen där ute i det stora vita gallerirummet. Fördelen med vernissage är dock att konstnären är där och säger några ord om utställningen.
Söndag åkte jag och hälsade på mina kompisar som just fått en bebis. De hade huset fullt naturligtvis, men jag var ändå välkommen. Lille Milton var en nöjd liten bebis förutom de få stunder då han var lite hungrig. Men han ska inte heta Milton, det passade inte riktigt. Så lillen har fått ett mer passande namn istället, nu gäller det bara att ställa om mitt huvud till det nya namnet. Väldigt söt är han i alla fall.
Även om bebisen är den bästa presenten hon hade kunnat få så tyckte jag ändå att en 30-års present är på sin plats. Så bebisen fick ingenting, bara mamman (pappan påpekade dock att bebisen ju redan fått "baby bird universe boken", men det var ju bara för att jag inte kunde låta bli.) Jag var lite rädd att hon inte skulle gilla det lila men den nyblivna mamman blev glad. Det känns ändå som att krukor och sånt från Mias lustgård är ett säkert kort när det gäller presenter.
Nu är bebisen är efter många års väntan här. Det blev en liten pojke på drygt 4 kg och 52 cm. Verkligen jätteroligt!
Bästa inte engelskspråkiga film
Bästa manliga huvudroll
Bästa klippning
Bästa foto
Bästa kostym
Bästa specialeffekter
Bästa animerade kortfilm
I det moderna hemmet är mattan stor och gosig. En matta man kan gosa in sig och verkligen känna strukturen på. I alla fall om man ska tro Plushpod. De säljer till exempel "Little field of flowers" som designats av Tord Boontje. En matta som är uppbyggd av massor av blommor. Det blir som en blomsterbädd på golvet. Mattan är handgjord för att få den så perfekt som möjligt och man kan dammsuga den och lämna in den till ett proffs för rengöring vid behov. Två storlekar, tre färger. Den billigaste kostar 4465 dollar (vilket idag blir lite dryg 32.000 kr). Jag säger SNYGG! (alldeles för dyr för mig och absolut ingenting för en familj med småbarn eller pälsdjur).
Andra saker som finns att köpas hos dem är lampa modell större av den jag såg på lampbutiken (som den snorkiga tanten inte ville sälja). Mjölkflaskelampa, jag kanske fick några ideér här. Man kan ju skruva ihop sladdar alldeles själv. Wiggle Chair och Oh Chair. Jag hittade mycket som jag tyckte om och blir nästan förvånad över mig själv. Så modernt och jag gillar det! Jag som trodde att jag var helt inne på etniskt stil, men tydligen inte. Konstdelen av sidan tror jag att jag lämnar tills imorron. Kanske jag kan inspireras till att måla någonting igen...
Hur snygg är inte den svartvita klänningen?
Jag önskar att jag hade hennes färger. Om jag hade den där beiga färgen skulle jag se helt sjuk ut.
En annan oscarskandidat är Cate Blanchett. Den svarta klänningen har vissa delar i transparant tyg för att göra den lite "intressantare". Läcker urringning har den i alla fall och hon passar superbra i den lila blåsan. Så nu hoppas jag att hon inte dyker upp i nån tråkig beige kreation på söndag.
Om det är någon som sett ovanligt fräsh ut på sistone så är det Drew Barrymore. Inte dom vanliga tråkiga svarta blåsorna till sönderblonderat hår.
