On the road

Ren på vägen.

Med mannen nyss hemkommen från jobbet (vi har varit hemma tillsammans i två kvällar) så åkte jag iväg för att jobba. Det var långt som bara den och regn (dåliga torkarblad, ska bytas asap) och någon enstaka ren håller gaspedalsfoten i shackt.

Så kom jag då äntligen fram.
Å så är Wärdshuset tomt på folk förutom en dam som bodde i ett rum, men jag tänkte att här i våningssängar kan det ju inte vara tänkt att jag ska bo? Så jag ringde för att kolla men de kände då inte till någon bokning. Jag hävdade att det fanns det men hon sa näää, men att jag kunde sova i ett av rummen som stod öppet.
Men hallå alltså det finns ju inga sängkläder här sa jag. Något sånt hade jag ju inte med mig. Hon dirigerade mig ner till tvättstugan där sängkläder hängde på tork så där lagom fuktiga. Men frågade sedan om det inte var på hotellet jag skulle bo?
Eftersom att det var där jag skulle hålla kurs så tänkte jag att kanske det blivit något misstag och mycket riktigt stod det att det var bokat på wärdshuset/hotellet i mailet, så det kunde vara vilket som. Alltså körde jag ner till hotellet men där var det helt låst. Telefonkontakten jag fick sa bara nej, nej, de hade då absolut ingen bokning.
Sen ringde den jag pratat med första och sa att hon nog mindes en bokning ändå. Så jag insåg att jag skulle bli tvungen att sova i ett grupprum mellan fuktiga lakan. Då grät jag faktiskt en skvätt.

Om det inte hade varit för att det tar mig 3,5 timme att köra hem så hade jag nog gjort det. Men det var bara att finna sig i situationen och ringa min man och gråta en skvätt till. 

Sen satt jag framför datorn en stund och lugnade ner mig innan jag kröp ner i sängen. Frös förskräcklig och gick och hämtade extra täcke och extra filt och sedan somnade jag och sov ändå hyfsat bra.
(Det brukar inte var så här,och det ska inte vara så här.)

Sovplats. Tack och lov var jag ensam i rummet.

Så jobbade jag hela dagen, det var roligt ändå. Humöret lyfte lite, trots att alla grejor inte fanns när jag kom dit så löste det sig. Efter vi slutat hjälpte jag en kursdeltagare med en word-mall och så åkte jag iväg till sameslöjden för att köpa ett svart armband åt mannen i mitt liv. Men hon gjorde inga svarta läderarmband för att det är inte samiskt och svart är mörkrets färg. De här fotot skickade jag åt min man, men priset var ju inte riktigt vad han hade tänkt sig. Så det blev inget armband.

Sen övervägde jag att äta godis till middag.
Men det var så äckligt så jag åt riktig mat istället.
Jag stoppar godiset i väskan och tar hem det till barnen istället.

Mitt riktiga rum, det jag skulle ha haft redan kvällen innan.
Å trots att jag fick veta att det trådlösa internet bara funkar i gästköket så funkade det i mitt rum. 

En säng åt väskan, en säng åt mig.

Skönt att komma hem, till en leende familj och min egen sköna säng.