
Jag har aldrig seglat tidigare. Första gången någonsin och jag måste säga att det var en höjdare. I början kändes båtens lutning lite konstig men efter ett tag hade jag fått någorlunda koll på rodret. Nu kan det ju också vara att jag kände mig trygg med båtens kapten, inte alls orolig att något skulle gå fel. Eftersom man inte sitter helt stilla utan får aktivera sig lite så slippar man frysa. Jag frös inte ens om händerna (DET är ovanligt). Oj, vad härligt! Det var till och med så att solen kikade fram en liten stund. Jag kan förstå att det kan kännas viktigt att komma ut en sväng med båten. Jag är rädd att ett monster har skapats, jag vill genast ut och segla igen, snarast möjligt.
Efter seglingen åkte jag och hämtade upp syrran med kompis som skulle följa med på bio. "Pirates of the Carribbean – vid världens ände". En film som visade sig vara 2 timmar och 40 minuter lång, vilket är minst en timme för långt. Så lång att Lars oroat sig över att jag var borta så länge. (Klippte man i filmen så skulle den vara bättre också.)
Efter en dag som bland annat innehållit fikapaus, segling och bio:
Är det konstigt att man tycker att Piteå är toppen?