Sidor

lördag, mars 22, 2008

Påskafton

Micke väckte mig med att tala om att det var -31 grader, så jag gjorde det enda raka och somnade om. Det finns absolut ingen anledning att stiga upp klockan åtta om man är i fjällen och där är så kallt. Vi väntade tills det blev varmare (-16). När vi sedan packat ihop matsäcken och lastat pulkorna dök hela gänget upp och så körde vi till Hilmers grobban. Cirka 12-20 skotrar och en del pulkor hade vi tur att knappt någon annan kommit dit ännu. Det är ett populärt ställe på fjället eftersom det allt som oftast är vindstilla där. Trots kylan mådde vi riktigt bra i groparna.Syrran, hennes kille och Mickes mellanbarn hade sina snowboards med sig och ville prova vingarna längst fjälltoppen. Så Micke skjutsade upp dem och yngsta barnet, jag tänkte först stanna nere men kom sedan på att jag ville fotografera lite. Så jag började promenera uppåt men hann inte många meter innan pappsen dök upp på sin skoter och erbjöd skjuts till mitten av backen i alla fall och rätt som det var hade jag blivit skjutsad ända till toppen.Min syster har en ny bräda men hennes erfarenhet begränsar sig till att ha provat lite på Strömlidabacken. Så det syntes stor skillnad mellan pojkarna och henne, de susade ner medan hon tappert försökte hålla sig på benen. Ibland gick det riktigt bra och ibland sämre men jag tvivlar inte på att hon kommer att lära sig det där. Hon verkar tycka att det är roligt. Själv fick jag en trevlig promenad nedför backen och blev lagom varm i kroppen, däremot undrade jag vart mina fräknar är? Det är här i fjällen dom bor men trots solen så har de inte hittat till min näsa.
Lunchen blev kebabkött i pitabröd med orientdressing (funkar bra på fjället) och till middag blev det biffar (funkar bra i stugan). På kvällen hällde vi allt godis i en och samma skål på bordet och trots att barnen ätit en hel del hade vi massor kvar. Jag hade med mig 3,2 kilo påskägg från Umeå (till min syster och alla barnen). Min syster hade också köpt påskägg åt dem och pappa hade köpt en STOR godispåse. Alla hade chips och mat (och alla hade med sig lite extra) så var det inte för jobbet hade vi lätt kunnat stanna mycket längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar