A league of their own

Det är något med ”söndagsfilmen”, det är som om man är lite mer mottaglig för drama. Ikväll såg jag ”A league of their own” (svenska titeln: Tjejligan) som jag inte har sett på femton år. Filmen är densamma så alltså måste det vara jag som förändrats, ser och tolkar in mer än vad jag gjorde tidigare.1. När tjejen som inte kan läsa står där framme och förtvivlat försöker klura ut vad hon ska göra och så kommer en annan fram och hjälper henne och hon har kommit med.
Då blir jag alldeles tårögd, tänk vad hon missat som inte kunde läsa men nu fick hon ändå vara med och spela baseball...

2. När ligan är i trubbel och Madonna blir förtvivlad och inte vill jobba med det hon gjorde tidigare.
Då blir jag lite tårögd.

3. När Betty Spagetti får telegram.
Tårögd.

4. Återträffen i museet.
Tårögd

5. När syskonen kramas på slutet och lillsyrran säger att hon är så glad att hon kom.
Översvämning.Jag börjar tro på det där att man blir känsligare med åren.
Filmen är bra.
Tom Hanks spelar bra som vanligt (och är rolig), Geena Davis var snygg som attan och Madonna lika så. Dessutom Rosie McDowell och jag la märke till Tea Leoni i en biroll, henne har jag inte känt igen förr. Efter vad jag läst så skulle Madonnas roll ha varit mycket större men hon var inte särskilt poppis i filmkretsarna och efter några testvisningar klipptes hennes roll ner till en bi-roll. Därför hade det varit kul med lite ”of the cutting room table” i Extra material sektionen på DVD:n...