I går var det dopdags för vår lilla prinsessa. Hon följde mig plan och somnade i vagnen vid elvatiden. Sedan väckte vi henne kvart över två och lät henne äta i en timme samt bytte om och åkte till lokalen/kyrkan.
Det var en fin ceremoni och Lillan var fin i dopklänningen som alla hennes bröder och pappa blivit döpa i. Men det var tydligen ett tag sedan det var rosa band på den klänningen säger svärmor. Nu måste jag brodera in hennes namn och skicka vidare till nästa släkting som ska ha barn snart.
Först sjöng vi "Gud har en famn" och så pratade prästen. Så spelade vi "Det vackraste" och så pratade prästen och döpte lillan. Och så glömde han av att jag skulle läsa en dikt så jag fick påminna honom.
Det var den här dikten:
Inte trodde jag
hade ingen aning
att en sekund kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor kunde födas
och börja existera
att jag aldrig blir densamma
någonsin mera
Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon, din lilla röst
du är så otroligt vacker när du vilar vid mitt bröst
så svårt att tro att du kommit för att stanna
och att någon som jag fick äran att bli din mammaJag har inte skrivit den utan hittat den på
www.barndop.nu. Men den var så fin att jag var ju bara tvungen att läsa den för det lilla gullegrynet.
Sedan sjöng vi "Du vet väl om att du är värdefull" och prästen sjöng verserna. Det var fint att avsluta med.
Sedan gick vi över till församlingsgården och åt smörgåstårta och fika. Vi skulle aldrig klarat att ställa i ordning och allt utan hjälp så det tackar vi så mycket för. Man önskar att man hade mer tid, jag hade velat sitta vid varje bord och prata med alla i nån timme men det finns ju inte riktigt tid för det, tyvärr.
Jag önskar att jag hade några bilder från dopet också.
Men jag ska be de som var där att maila sina foton om de tagit några vill säga.
En trevlig blandning. Hon ser ut som en liten tjej i rosa och det är roligt att klä henne i Hello Kitty när vi ska träffa Kitty-galna tvååringar. Men samtidigt är det kul med icke-rosa också.
Förr brukade jag högerklicka och spara ner inspirerande bilder.
Prästen kommer att fråga oss om vi vill att hon ska bli en del av den kyrkliga gemenskapen och det vill jag ju. Förutom dopet vill jag att hon konfirmerar sig när hon blir äldre. För allmänbildningens skull men även skulle hon bli troende så är väl det bara bra.
Kyckling med soltorkade tomater och västerbottensost, serveras med tagliatelle.
Det behöver alltså inte vara fula våningssängar, det kan vara häftiga á la rymdfärja också. Så det kanske får bli en kombination av våra tankar den dagen det blir aktuellt - så ryms ju barnbarnen också ;)
Den heter Radzimir peony, ett underbart namn eller hur? 
Här är min bebis i morse. Zandra efterlyste ju mindre smickrande bilder på de små, så varsågod säger jag. Så här ser bebisen ut när hon är riktigt illspecko*. Det är den enda effekten man får av magläget. Här ska det tydligen inte tränas att lyfta något huvud, det hon övar i det läget är snarare hur högt hon kan skrika med munnen nedåt. Ser hon sin mamma blir hon ännu argare och tycker att jag ska ta upp henne och det medetsamma. Hon fortsätter att vara arg ett tag efteråt också och man känner sig överjävlig.
Sedan dess har vi gjort oss av med bardisksbordet som mest bara var i vägen. Köksoffan åkte ut och vi har vänt på bordet och har numera alltid förlängningsskivan på plats. Nubbeskrubben har åkt ut och fått ge plats åt två tavellister med kokböcker. Taket har målats vitt, vilket blev en enorm skillnad och det har investerats i två snygga lampor.
Fortfarande finns det dock en del jag vill ändra på. Det vore trevligt med en ungslucka till spisen, nya tapeter (de ser så väldigt mycket gulare ut nu när taket är vitt) och nya stolar. Kaklet vet ni att jag avskyr. Men det är ju dumt att göra något förhastat och folk säger att vår bebis ska kasta mat på väggarna snart...
Här är ett tydligt tecken på värmeutsläpp. Men kråkorna kanske är glada som får varma fötter om de sätter sig på taket.
Sedan fick jag ett korrektur och dum som jag var tänkte jag att de kan ju inte mena att de har "färgkorrigerat för tryck" så att ungen får ett grönt huvud. Det måste ju vara att det bara ser ut så på skärmen. Men nej, mycket riktigt har mitt lilla gullegryn ett grönt huvud även i tidningen.
Sånt gör mig sur. När jag korrigerar färgerna så är det för att bilden ska bli bättre - om det går. I det här fallet skulle jag inte säga att man korrigerat. Det kanske stör mig mer än andra eftersom jag jobbat med fotoframkallning men nog ska väl nån se över det hela innan det trycks. Jag har inte betalat massor för annonsen men jag har dock betalat för den och då förväntar jag mig ett bättre resultat.
När ska de som gör budgeten lära sig att det snöar här uppe? 
Tänk när vi ska sitta här med vinterlandskapet utanför och dricka ett vinglas framför brasan.
