En äldre dam satte sig brevid mig på bussen idag, hon var över 70 år berättade hon. Hon berättade att hon skulle besöka sin mans grav och att det var tio år sedan han dog. Jag frågade om de var gifta länge, så hon berättade att de träffades 1944 hemma hos hans mamma, han följde henne till dörren. Vid deras andra träff fick hon en kram och en puss, hon var mycket noga med att påpeka att det inte hände något mer (hi, hi). Sedan tredje gången sa han att han ville ha henne som fru. Så de förlovade sig och gifte sig 1949 i Stadskyrkan. Vid hållplatsen daskade hon mig på knäet och sa hejdå.
Jag gillar att prata med äldre, de har så mycket att berätta och en del älskar att berätta också. Det rätt lätt enkelt att träffa den rätta, bara vips så där. Jag menar om hon besöker hans grav 10 år efter han dog så måste de ju ha varit rätt så lyckliga också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar