Ögon

Mina ögon är opererade med laser så att jag ska se bättre. Innan hade jag glasögon och linser. Linserna fungerade bra till en början men så småningom blev det sämre. Jag hade lite för torra ögon och linserna irriterade ögonen. Så istället för att köpa nya glasögon bestämde jag mig för att operera ögonen på Koskelas ögonklinik i Umeå.
(Jag hade -4.0 och pyttelite brytningsfel.)
Innan operationen var min syn ungefär så här utan glasögon:Först undersökte han ögonen och hällde någon vätska i dem. Första gången jag var där sved den utav bara den och läkaren sa:
- Jag tror inte att det fungerar så bra som du säger med linserna. Då skulle du inte reagera så här. Det kanske är som med högklackade skor, de är fina så man låtsas att de är sköna att gå i?
Linserna hade skavt på hornhinnan så jag rekommenderades minst 3 veckor utan några linser alls.
Andra gången reagerade jag inte lika starkt och det var den gången jag opererade första ögat.

Först spänner de upp ögonlocken så att man inte kan råka blinka och sedan bedövas ögat med en vätska.
Det finns olika typer av operationer. Jag valde den variant som gör ondast efteråt med tanke på att risken är större att man får mindre tårvätska med de andra operationerna. I den varianten skrapas hornhinnan någon tusendels milimeter.
Jag fick öva mig på att titta på en röd lampa.

När han skrapade hornhinnan såg lampan lite mer suddig ut men det var enda skillnaden. Jag tittade på den röda lampan hela tiden och rörde inte huvudet. När han sedan körde med lasern kändes ingenting men det luktade som när man bränner ett hårstrå över ett ljus.
Så var operationen klar.
Ögat spolades med en desinfektionsvätska. Den kändes lite nedkylande (kall) men inte obehagligt. Jag hade inte alls ont som jag trott att jag skulle ha. De frågade om jag ville ta en smärtstillande och jag tog bara en och gick sedan hem med en påse piller. En halvtimme senare släppte bedövningen och jag gick runt och försökte låta bli att tänka på att det kändes som om jag hade ett sandkorn i ögat. Tills jag fick ta nästa piller, då blev jag sömning och sov några timmar. Sedan försökte jag titta på tv med ett rinnande öga under ögonlappen man skulle ha i två dygn. Ljuskänslig var jag också, desto ljusare rum – desto rinnigare öga.
Andra gången tog maximalt antal piller och sov första dygnet i lägenheten som jag mörklagt i förväg. Det fungerade mycket bättre. Det gör ont för att hornhinnan är skadad men lyckligtvis läker den väldigt snabbt (redan efter ett dygn är det avsevärt bättre).
När jag tog bort ögonlappen var min syn så här:Lite ljusare och lite ljuskänslig men ändå. Efter någon vecka såg jag bra. Det är fantastiskt att vakna och kunna se klockan, istället för att fumla efter glasögonen.