Helgen som var

I helgen har jag varit till Umeå igen. Men denna gång inte på grund av jobb utan för nöjes skull. Vi passar på medan jag har kvar min lägenhet. Så i fredags lastade vi in barnvagn och packning körde iväg lagom till lillans sovtid. Jag, syrran och Johanna vars pojkvän.
När vi kom fram upptäckte jag att nyckeln till förrådet inte låg i köksskåpet där jag var så säker på att jag lagt den. Så vi försökte hamra loss låset men det gick inte alls – så vi kom inte åt fällsängen. Så jag sov på soffan och flickorna fick dela sängen. Det gick ganska bra. Vi pratade lite innan vi gick och la oss och jag måste säga att det är trevligt att vi umgås. Det är kul.
Tänk att det kunde bli så av tjejerna som förr i världen bara förstörde mina leksaker och ritade i mina älskade böcker så mina tårar sprutade.Lördag morgon styrde vi stegen mot Kostas greek cuzina för att äta frukost, men de hade inte öppnat så det blev Barista istället. Ekologiskt kaffe och en tallrik med kyckling quesadilla. Gott men inte lika gott som första gången jag åt det. Den lilla kaksmulan fann sig ganska snabbt med sällskapet och verkade trivas och ha roligt.
Hon sov lite medan vi shoppade. Jag köpte en vit vas på Lagerhaus (det jag planerat köpa) och en röd halsduk på Indiska (impulsköp). Till mitt nya kontor blev det två krukor från Mias lustgård. Fina grå från Cult Design. Jag ska förvara pennor och penslar i dem så nu längtar jag ännu mer efter mitt kontor (om det är nu är möjligt). Flickorna var inga storshoppare heller.
På kvällen körde vi och kollade på Coop bygg och sedan åkte vi hem och åt sushi medan vi delade på en vinflaska, drack kaffe och åt budapestrulle (min favorit).
I morse packade vi ihop oss i bilen och åkte och shoppade på Plantagen. Johanna köpte krukor som kommer att bli superfina i hennes kök.

Silverbiet däremot är inte så superfint. Väldigt lortig och i behov av tvätt. Sambon säger att det är värsta tiden att ha bil nu på våren och la till och barn (drar in en massa smuts). Så jag frågade när värsta tiden att ha barn är åldersmässigt. Men det kunde han inte riktigt svara på förutom att tiden när de just lärt sig gå är jättejobbig.
Den kommer jag ihåg sedan jag var au-pair – full fart och inget förstånd. Men en mer exakt angivelse hade ju varit roligare. Som till exempel "våren året de fyller tre år" eller något liknande.