En annan utmaning

En utmaning som jag sätter igång med på stört är att få bebis att sova i egen säng.

Hon somnade, las i vaggan. Vaknade 10 min senare.
Ströks på huvudet, in med tutten och skriken blev allt argare.
Pappan kom och frågade om hon hatade vaggan. (Ja)
Tog upp och tröstade bebis. Hon fortsatte snyfta och blev mutad med lite mjölk.
Hon somnade. Las i vaggan = vaknade. Gnydde mer och mer.
Togs upp. Bajsade.
Hon fick ny blöja.
Ligger nu i famnen och ser trött ut.

Vem är envisast? Mamman eller barnet?
Kanske barnet ärvt mammas envishet och pappans humör?

Åhå, de små ögonen faller ihop.
Ska lägga ner igen.

To be continued...