Ja, nu är det oroliga tider. Tittar man på utbrottskartan så förstår jag absolut varför Amerikas president stängde gränserna mot europa. Europa är ju som en stor röd fläck, men sen är det förstås andra delar av världen som har osannolikt låg statistik. De har väl helt enkelt inte testat folket.
Så man oroar sig. Både för familj och ekonomi och hoppas att det inte ska bli så illa.
Jag jobbar på och försöker hålla mig informerad om vad riksdagen föreslår och faktiskt beslutar, men sedan tillkommer att ta reda på hur det ska gå till rent praktiskt. I mitt ordinarie jobb träffar jag sällan några människor och det är väl positivt i dessa dagar.
Några extrajobb i form av excel-kurser eller me&i partyn blir det inte, så jag får hålla i kronorna och hoppas att det räcker tills det vänder. Lite inkomster känns lättare att förlora än någon närstående.
Även om det sägs att yngre inte drabbas lika hårt så är jag förstås lite orolig för att sonen ska få det. Han som blir nog dålig av en vanlig förkylning behöver inte en virus-luftinflammation som pencillin inte biter på också. Så jag aktar mig själv ordentligt.
Efter alla sjukdomar i januari-februari så var jag redan inne på att vi skulle isolera oss och inte utsätta honom för några onödiga baciller så att hans lilla kropp ska få vara frisk och vila upp sig ett tag, då var det mest magsjuka jag tänkte att vi skulle kunna undvika. Men nu känns en magsjuka lindrigt i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar