Barnrelaterat

Nyss hände det en liten olycka här hemma.
Alva tog sin lilla rosa stol och ställde sig bredvid pepparkakshuset och tittade lite närmare som hon brukar. Men så fick hon för sig att ta ner en kokbok och tung som den var så föll den ur händerna och landade på huset som förstås gick sönder.
- Nu gick pepparkakshuset sönder sa jag.
- mmmh, sa Alva
Så lyfte jag ner henne och hon gick runt hörnet. Sedan hörde jag den stora hulk gråten börja. Stora tårar rullade nedför kinderna. Stackarn skämdes visst lite och när jag tog upp henne hulkade hon.
- Mammat huuuuut! *buhu* tutten! (Alva kan inte säga s)

Men nån tutte blev det inte, jag förklarade bara att mamma är ju inte arg. Det var ju inte meningen.
Det känns ändå lite skönt att hon inte bara rycker på axlarna när hon har sönder något. Alva har tagit gigantiska kliv i utvecklingen på senaste tiden.
Sist pojkarna var här kallade hon dem Je, Bobbo och Kakka. Nu (två-tre veckor senare) får de heta Jent, Bobbe och Ukat.

Å nu borde det väl vara legalt att plocka bort pepparkakshuset? Men kanske pojkarna vill trasha det lite mer först?
Jag skulle gärna ta ner julgranen men Micke tyckte att jag skulle vänta till efter nyår.

Jag har sagt åt pojkarna att de får äta hur mycket ischoklad de vill (bara dom slänger bort skräpet).
Mitt tålamod är påfyllt också. När jag kom hem snubblade jag över en stor ikeapåse som någon lämnat i hallen, på toaletten hade någon spottat ut eller lagt ett tuggummi på golvet och efter middagen blev det något glas kvar på bordet. Men jag kände ingen irritation.
Skönt. :)
Det har faktiskt varit ganska trist att vara ensam hemma med Alva över jul.