Helgens bussbok har varit Magdalena Graafs "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Vilket är en lättläst och gripande bok. Det är inte en bok om hennes liv som pinuppa och barturnerande Graaf-sister. Det är en bok om hennes liv före det. Det är en bok om en ung tjej som gör revolt mot sin familj och faller för en våldsam man. De gifter sig i unga år och får snabbt sonen Isak. Men redan innan bröllopet har maken börjat trycka ner henne och snart får hon gå på tå och akta sig för nästa slag. Snart blir situationen ohållbar och det är bara en fråga om när Magdalena kommer att bli dödad av sin man, så hon flyr. Men där slutar inte problemen.
Intressant att se hur det kan gå och fantastiskt hur det kan ordna sig...
Boken var så intressant att jag efter fyra dagar på PDOL faktiskt INTE somnade på bussen. Det är bedrift, jag är duktig på att sova buss.
Jag och syrran hade tagit en tupplur som råkade bli något längre än planerat. Så jag vaknade kl 20:00 och hade bara en halvtimme att göra mig klar eftersom jag skulle se Fläskkvartetten klockan 20:30. Alltså blev jag tio minuter försenad och naturligtvis var den gästartist (Anna Ternheim) som jag ville se den som inledde. Så jag missade säkert några av hennes låtar. Andra gäster dök också upp och sjöng bra. Men inte är var det mycket till uppträdande. Artisten traskade in, sjöng nån sång stelt uppställd med händerna slappt hängande vid sidorna och traskade sedan ut igen. Inte särskilt underhållande. Jag tror att Anna Ternheim gör sig allra bäst på min spellista, tillsammans med Frida Hyövinen och Timo Räsinen. Den spellistan nöter jag på ofta, så ofta att den snart måste blandas upp med någon ny. Annas "Shoreline" är riktigt, bra.
Nicolai Dunger har jag aldrig hört tidigare, jag känner bara till honom via Piteå tidningen. Han lät bra, det lät som om jag kanske skulle gilla att lyssna på honom också.
Titiyo och Stakka Bo var de som stack ut ur mängden, det kändes tydligt att dessa två har scenvana. Genast blev det lite mer show och sedan var det slut.
Idag styrde vi stegen ner till hamnen där Piteås seglarsällskap hade tre små segelbåtar. En utav dem tog vi ut en liten sväng för min tredje segeltur. Vilken segeltur sedan, den var kort men alldeles underbar. Solen sken, vinden blåste alldeles lagom. Vi seglade i slör och jag lärde mig kolla på de små trådarna på seglet.
Vi var inte ute så länge, utan motor är det lite krångligare att komma fram till bryggan. Lars tyckte att det var kaosartat, själv litade jag på att han skulle klara av det alldeles utmärkt (med lite hjälp av mig).
Tyvärr var jag för upptagen med att styra så jag kom aldrig ihåg att plocka fram min nya kamera och ta ett foto. Hade jag gjort det hade jag kunnat visa bilder från Piteås glittrande vatten med mer än en båt. Nu längtar jag tills nästa tur...
Min kompis Sussi har dessutom "åkt och segla", jag är inte så lite avundsjuk!
Helgens bussbok var Martina Haags bok "Martina-koden" och jag är riktigt besviken. Första boken "Hemma hos Martina" tyckte jag var riktigt rolig. Andra boken ("Underbar och älskad av alla") som inte är en krönikebok utan en roman tyckte jag också om. Men den här?
Nä, jag är faktiskt inte alls road av att folk bara klagar på hur familjelivet är. Hur eländigt det är och hur lite pengar man har. Barn kräver tid och pengar. Ville jag läsa på hur folk klagade så skulle jag läsa Linda Skugge. Men av Martina förväntar jag mig underhållning och det fick jag inte. Inte alls.
Tummen ner Martina!
Två killar har just gått ut polisakademin och ska börja praktisera sitt yrke. Den ena (Matt Damon) är där för att han sedan unga år tagits omhand av en storskurk (Jack Nicholson). Den andre killen (Leonardo DiCaprio) kommer från en halvkriminell släkt och ifrågasätts om han verkligen ska vara polis. Han blir rekryterad till att jobba undercover och medan skurkens undercover agent gör karriär i poliskåren sitter han 8 månader i fängelse. Sedan är tanken att han ska infiltrera storskurkens liga och få dem satta bakom lås och bom för tillräckligt grova brott. Båda jobbar undercover men den ena hos polisen och den andre hos brottslingarna.
Deras vägar har korsats utan att de har en aning om vem den andre är och för att göra saken lite intressantare blir polisen-skurkens tjej utsedd att vara psykolog åt undercover polisen.
Jag tyckte att den var ganska bra och ger den en 4 av 5 möjliga. Det här är filmen som vann årets oscar för bästa film. Men den levde inte riktigt upp till mina förväntningar.
Klockan elva var vi packade och klara och åkte ut till båten. Lastade och fixade för att stanna borta ett tag i alla fall. Så hissade vi seglen och var ute på böljan blå.
Vädret var till en början jättefint och vi hade det riktigt bra när vi åt lunch med lite sällskap som kikade förbi. Efter en stund hade vi helt plötsligt ingen vind alls.
Därför hissade vi det stora spinackleseglet och vips kom vi oss iväg igen. Bara en liten, liten stund senare blåste det alldeles för mycket för det stora seglet. Så vi fick ta ner det igen så snabbt det bara gick medan regnet började falla.
En liten stund senare sken solen igen och vi seglade vidare.
Efter tre timmars segling började vi vara framme och skulle starta motorn så vi kunde plocka ner seglet. Men då ville inte motorn starta alls. Eftersom han inte varit i den hamnen tidigare på egen hand så fick vi helt enkelt vända tillbaka dit vi kom ifrån. Lars var lagom nöjd och försökte få igång motorn med jämna mellanrum (med många svordomar, tur att han blivit lugnare med åren). Jag trodde verkligen att den skulle åka i havet, men han behärskade sig och när vi närmade oss hemma-hamnen försökte han en sista gång. Då startade den.
Så vi slapp segla in i hamnen men stämningen var förstörd för att åka ut igen. Fast jag hade ju i alla fall fått segla i sex timmar, få lite fräknar på näsan och prova på att gippa om spinacklet. Väl hemma igen åt vi färsk pasta med pesto, oliver, vitlök och sallad. Riktigt gott. Men jag är (trots att jag är lite kräsen) aldrig orolig när han lagar mat.
Det brukar bli gott.
Idag kom DHL och levererade en påse till mig. Den innehöll klänningen som jag beställde från www.1koo.com. Den var lite ljusare än jag hade tänkt mig men min arbetskamrat hävdar att jag kan ha den på bröllopet ändå, för den är ju absolut inte det minsta vit. Den passar också. Kanske lite tajt upptill, jag mätte tajt så den inte skulle falla ner. Jag är riktigt nöjd. Väl spenderade 802 kronor. Kan inte fler jag känner gifta sig så jag får beställa fler klänningar?
I helgen har jag varit kvar i Umeå och nu när den är slut så undrar jag mest: Varför då?
Om jag varit i Piteå hade jag inte missat inbjudan till grillparty igår, nu var jag i Umeå med mobilen avslagen. Om den varit igång hade jag kastat mig på första buss. Jag satt här uttråkad och funderade på om jag inte skulle ta och åka dit i alla fall fast jag inte hade någon anledning att göra det. Synd att ha missat inbjudan. Det vattnas i munnen när jag tänker på grillat.
Så nu är helgen slut, jag har inte målat taket i sovrummet. Jag har inte ens plockat ut alla sakerna. Bara en liten del av dem. Mina souvenirer från Grekland och Thailand gör sig bättre i hallen, där de numera hänger.
Jag ska även visa min nya hallmatta från Village. Jag hade sett en beige/brun i en inredningstidning men blev lyckligt överraskad när den fanns i turkost. Mer färg åt folket!
Under helgens två bussresor har jag läst "Inte enklare än så" av Kajsa Ingemarsson. En väldigt lättläst bok som handlar om Annika som är gift med Tommy. De har två barn och föräldrar som inte hjälper till med barnbarnen. Vardagen är en evig kamp för att få saker och ting att fungera. Annika känner sig osynlig inför sin man och när en ny kollega dyker upp på jobbet blir hon attraherad. Så hon ställs inför valet.. Är det för sent att rädda äktenskapet? Och är det överhuvudtaget det hon vill?
Den var som sagt lättläst men inte lika bra som "På det fjärde ska det ske" och "Små gula citroner".
Idag har vi ätit pizza på Blå ängeln. Sedan har vi sett på "The austronaut farmer" medan hans tvättmaskinerna gick för fullt i källaren. Men framför allt fick jag se andra halvan av "Apocalypto" som vi började se förra helgen.
Det är Mel Gibsons trefaldigt oscarsnominerade historia om mayaindianerna. De har bestämt sig för att offra till gudarna och samlar brutalt in människooffer från djungeln. Jaguar Paw är en av dem som blir tillfångatagen. Han ser sin by slaktas och förs sedan bort för att offras medan hans fru och barn gömmer sig i ett hål i marken. Det är en riktigt blodig film, blodet riktigt sprutar och ibland måste man nästan blunda lite. Men man vill se hur det går för Jaguar Paw i hans kamp att kanske eventuellt överleva. Action spännande och med ett imdb-betyg på 7,9/10 kan det ju knappast vara dåligt. (Om man nu gillar action drama och det gör jag.)
Jag lockade håret i två timmar. Så det kan jag säga: frisyren den var välsprayad och perfekt. Jag blev lite sen med att göra mig klar så jag hann inte träffa vännerna innan.
Vi skulle gå på OMY festen som jag anmält mig till för några veckor sedan. Klädkoden var rött och vitt, så jag hade röd klänning, vit kofta, röd väska och leopardskorna. Skor som hade matchat mitt paraply om det inte var för den rosa kanten på paraplyet. Men paraplyet var tyvärr mycket nödvändigt. Det som var tänkt att vara ett beach party ute på Norrstrand blev istället inne i friidrottshallen på Nolia. Där hade man dukat fint och jag hittade snart igen mina kompisar som tagit plats längst fram. Svårt att hitta dit var det inte, bara att följa strömmen av röd/vita människor. De alkoholhaltiga dryckerna var billiga. Festen var förvånansvärt bra anordnad. De hade bland annat fått dit ett band som heter Snook. Två av tjejerna vid bordet ylade när de hörde det och vi andra satt som frågetecken. Vem?
Buffén som serverades kom från Bryggargatan och jag tyckte att den var god fast jag inte var särskilt hungrig, jag gillar kyckling och couscous (det fanns potatis och kött också). Efter maten plockades vårt bord undan och sedan var dansgolvet på plats.
Så där ja. I morse kom en vvs-kille från Bravida och installerade min badrumsmöbel. Han fick borra lite han också för att den skulle rymmas. Men nu har jag ett STORT handfat. Det känns nästan gigantiskt.
Nu kom två killar från Mio med min soffa och även den känns jättestor. Gigantisk. Nackdelen är att man tydligen måste skruva ihop den och jag är SÅ less på att skruva och böka på. Men allt som är kvar att göras får jag tydligen göra själv...
Update 5/7:
Bravida killen var här 08:30-10:10, för det debiterar de 3 timmar. Hela fakturan (inklusive 2 kopplingar) gick på 2079 inkl. moms. Så då vet ni ungefär vad det kostar att installera en badrumsmöbel. Inte billigt.
En gång i tiden hade Keramix några Buddha spargrisar som jag tyckte var alldeles gräsliga. Men efter ett tag kom jag fram till att de var så fula så de blev snygga. Lagom tills deras lager tagit slut.
I september förra året hittade jag en röd spargris på Under one rof, så jag beställde. Men ingen har då kommit än och inte har de dragit några pengar heller, så jag antar att de inte skickar till Sverige.
Nu vill jag nog inte ha en längre.
Tja, kanske ändå. Kitschigt!
I helgen har jag varit i Piteå. Fredagskvällen hade jag tänkt ta det lugnt med Lars. Men istället blev det att jag hamnade på Roasters och drack lite vin. Sedan hamnade jag på en fest och drack lite mera vin. I slutändan blev det lite för mycket vin innan jag snubblade i säng.
Lördag var jag alltså inte det minsta partysugen, men tackade ändå ja till att äta middag. Så ringde en Ubbe och ville att jag skulle skjutsa runt dem i raggarbil från -67 och jag var så pass otrevlig att jag ändrade mina planer i sista minuten och åt ingen middag alls. Det var rätt så kul att skjutsa runt skojiga killar i bilen. Jag skrattade så att jag fick ont i smilgroparna, det blev nästan jobbigt. När vi stannade på en fest övergav jag och Lars resten av sällskapet och gick till Sjöbodan trots varningar att det bara var 50+ där. Vin vid vattnet var mysigt och trevligt att mingla lite. Vi pratade och minglade lite till, innan vi gick hem och gjorde ciabattas med stekt haloumi ost och ruccola. Det var en bra kväll.
Lars tycker att det är på tiden att vi blir ihop på riktigt, men då måste jag flytta till Piteå. Nu när jag just fått ett nytt jobb är det hela mycket att fundera på. Tänker jag på det känns det som ett svårt val...
På söndagen var jag på dop i kyrkan och åt smörgås- och prinsesstårta. Eftersom jag varit så skötsam kvällen innan så fick jag köra bil till dopet också, en volvo c70 turbo.
Jag kom hem igen med allra sista bussen. Här i Umeå har jag mina påbörjade projekt att slutföra. Soffan levereras i veckan och tvättställsskåpet ska installeras av vvs-are.
Under helgens två bussresor har jag läst klart "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson. Den tredje boken som fortsätter där den förra boken slutade. Lisbet läggs in på sjukhus och Zalachenko hamnar på samma avdelning. En intrigerande hemlig grupp på SÄPO vill tysta ner historien en gång för alla. Samtidigt som Mikael Blomkvist börjar skriva på en artikel om det hela. Erika har blivit erbjuden ett nytt jobb och Mikaels syster tar på sig jobbet att vara Lisbets advokat.
Nja, den kan inte ha varit lika bra som de första två. Den här boken klarade jag nämligen av att lägga ner och låta vänta några dagar. Fast jag kunde ju inte låta bli att läsa den heller, man måste ju få veta hur det går...
Idag ska jag på barndop. Det blir säkert trevligt och denna gång har jag till och med ansträngt mig lite, lite, lite när det gäller inslagningen av presenten. När det är något som man lagt ner så många timmar på så ska man väl slå in det i någorlunda stil? Nu är det bara att hoppas att dom tycker om tavlan med de sömniga kaninerna.
Den lilla äggkartongen innehåller inte ägg utan små ihoprullade strumpor. Jag såg idén på tv. Sedan har jag hört att man oftast inte får sådana där små praktiska saker som man behöver när man fått barn. Alltså ska bebisen få sockar så mamman slipper köpa, för det är tråkigt att handla strumpor.
Update:
Pappan tyckte att tavlan var jättefin, mamman var fascinerad över att jag gjort den själv och den ska visst få en plats i sonens rum. Så den blev lyckligtvis uppskattad.
Helgens bussbok har varit Magdalena Graafs "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Vilket är en lättläst och gripande bok. Det är inte en bok om hennes liv som pinuppa och barturnerande Graaf-sister. Det är en bok om hennes liv före det. Det är en bok om en ung tjej som gör revolt mot sin familj och faller för en våldsam man. De gifter sig i unga år och får snabbt sonen Isak. Men redan innan bröllopet har maken börjat trycka ner henne och snart får hon gå på tå och akta sig för nästa slag. Snart blir situationen ohållbar och det är bara en fråga om när Magdalena kommer att bli dödad av sin man, så hon flyr. Men där slutar inte problemen.
