Klockan elva var vi packade och klara och åkte ut till båten. Lastade och fixade för att stanna borta ett tag i alla fall. Så hissade vi seglen och var ute på böljan blå.Vädret var till en början jättefint och vi hade det riktigt bra när vi åt lunch med lite sällskap som kikade förbi. Efter en stund hade vi helt plötsligt ingen vind alls.
Därför hissade vi det stora spinackleseglet och vips kom vi oss iväg igen. Bara en liten, liten stund senare blåste det alldeles för mycket för det stora seglet. Så vi fick ta ner det igen så snabbt det bara gick medan regnet började falla.
En liten stund senare sken solen igen och vi seglade vidare.
Efter tre timmars segling började vi vara framme och skulle starta motorn så vi kunde plocka ner seglet. Men då ville inte motorn starta alls. Eftersom han inte varit i den hamnen tidigare på egen hand så fick vi helt enkelt vända tillbaka dit vi kom ifrån. Lars var lagom nöjd och försökte få igång motorn med jämna mellanrum (med många svordomar, tur att han blivit lugnare med åren). Jag trodde verkligen att den skulle åka i havet, men han behärskade sig och när vi närmade oss hemma-hamnen försökte han en sista gång. Då startade den.
Så vi slapp segla in i hamnen men stämningen var förstörd för att åka ut igen. Fast jag hade ju i alla fall fått segla i sex timmar, få lite fräknar på näsan och prova på att gippa om spinacklet. Väl hemma igen åt vi färsk pasta med pesto, oliver, vitlök och sallad. Riktigt gott. Men jag är (trots att jag är lite kräsen) aldrig orolig när han lagar mat.
Det brukar bli gott.
