Idag efter jobbet gick jag och skulle höra vad en lampa jag sett i skyltfönstret på "Ljusglimten" kostade. Läcker lampa med nedhängande stora glödlampor. Lite smålik den där lampan på bild i Plaza. Så jag frågade vad den kostade och hon svarade:- Ja, det... hm, fyra tusen men vad har du för takhöjd?
- Eh, normal takhöjd antar jag.
- Jaha, jamen då GÅR det ju inte. Den här lampan ska man ha fyra meters takhöjd till, det är tänkt att man ska se den underifrån förstår du.
Så expediten talade alltså om för mig att jag inte skulle ha den lampa jag ville ha. Vilket sätt! Det kändes lite som i "Pretty woman" när Julia Roberts inte får handla i den dyra butiken.
Det är väl upp till mig om jag vill ha en lampa som hänger ner eller inte. Lite var det sättet som hon sa det på också, som om jag inte har en aaaaning om vad som skulle passa.
Jag vet vad jag vill ha när jag ser det. Sedan skulle hon visa oerhört tråkiga lampor som inte var de minsta häftiga, för moderna eller helt supertråkiga för att sedan fråga ”men kristallkronor då?”.
Nix pix, inga slätstrukna lampor och inga tantiga kristallkronor för mig. Förresten så går jag nog inte tillbaka till den där butiken igen. Jag hade kunnat säga "men, va fan skit i det då" och gått ut direkt. Nu ångrar jag nästan att jag inte gjorde det.
Jag, min lilla mespropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar