Äldsta grabben har fått praktik, vilket är goda nyheter. Sedan läser jag i "Kollega" (Unionens tidning) om Lena som är 54 år och har haft praktik de senaste tio åren. Arbetsgivarna ser henne som gratis arbetskraft och det praktiken leder inte till jobb. Hon försöker att visa framfötterna men vad hjälper det när nästa fötter står där och väntar på att jobba gratis.
Det är något sjukt med hur praktiken utnyttjas.
Visst, ibland kan det vara bra, praktikanten kan få en ny erfarenhet eller inse att h*n inte vill ge sig in på den karriären. Jag hade praktik i butik en gång, när det inte skulle leda till sommarjobb tackade jag ja till att gå en kurs istället. Men så fick jag sommarjobb ändå på butiken.
Jag har en kompis, vi kan kalla henne kompis A, som slitit häcken av sig på ett sånt där "plusjobb"*. Skolan hon var på var helt sjukt underbemannad och hon fick hantera stora barngrupper alldeles själv. Så mycket hängde på henne och det ledde ingenstans förutom att hon kan skriva in det i sin CV. Hon var gratis arbetskraft och behandlades inte som en äkta anställd samtidigt som hon fick mycket lite i ersättning (motsvarade a-kassan typ).
Sedan har vi kompis B, som fick frågan på arbetsförmedlingen om hon var intresserad av praktik. Det var hon förstås och tänkte att då kan hon ju få lite kontakter inom det hon spenderat flera år att utbilda sig till. Lära sig något nytt och få in en fot. Kompis B har även sommarjobbat på Konsum. Så arbetsförmedlingen föreslog att hon skulle ha praktik på ICA och jobba billigt i några månader på ett jobb hon redan kan och är helt kvalificerad för.
Men om Ica behöver henne så kan de ju faktiskt provanställa henne istället för att hon ska vara gratis arbetskraft. (Vilket också var ungefär vad kompis B svarade.) Ibland kan det faktiskt vara så att man skiter i att anställa någon för att man ju inte behöver när man kan utnyttja en massa praktikanter istället. Så praktikant efter praktikant får sköta sysslor som man annars hade varit tvungen att betala någon för att göra. Är det rätt?
Kompis A fick när plusjobbet var slut en fråga om hon var intresserad av praktik. Så hon svarade att bara om det leder till ett jobb. Hon var trött på att bli utnyttjad för småsmulor. Det ordnade sig, hon hade praktik på ett ställe i nån månad och sedan blev hon provanställd och har nu en tillsvidare anställning. Bäst av allt är att hon faktiskt trivs på jobbet också.
Jag tycker så här.
Om ett företag har haft en praktikant så länge som man nu får ha dem (6 månader?). Så borde de inte få en ny praktikant direkt. Det borde vara minst 2 månaders spärr på praktikanteriet då, så om de behöver någon får de helt enkelt ta och anställa istället för att staten ska bekosta verksamheten. Har man sagt upp folk på grund av arbetsbrist, då behöver man heller inte ha någon praktikant det närmaste halvåret.
Oroa er nu inte alltför mycket för grabben. När det gäller honom är det en kort praktik och sedan ska han få jobba några veckor också. Så han har fått in en fot, och sköter han sig bra har han i alla fall goda referenser till nästa jobbsökande. Det är ett fall där praktik funkar riktigt bra, han har praktik under en inlärningsperiod och sedan ska han jobba.
* Plusjobb var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som regeringen presenterade i Budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1[1]). Plusjobben innebar att en arbetsgivare som anställt en person som varit arbetslös i mer än två år kunde få en subvention på 100 procent av lönekostnaden upp till 1 000 kronor per dag. Det vill säga helt gratis arbetskraft som dock inte skulle ersätta ett riktigt jobb utan bara vara som en bonus på arbetsplatsen.
Grillad kyckling, halloumi (ost), grillade körsbärstomater och grillad lök.
Chokladkaka (GI) med grädde (med vanilj och hallon)
