Veckorapport

I veckan har jag mest skrotat runt i samma kläder som förra veckan, eller väldigt mysiga velourkläder. Men idag tog jag på mig en kofta som legat länge i garderoben men inte blivit använt. En glittrig kofta som ärganska kort. Jag köpte den för att ha ovanpå lite för tunna partyklänningar när det ändå är hyfsat varmt.

Den är liksom kort och slutar precis där magen börjar puta ut så fort jag inte hållt matchvikt. Så den kommer nog inte att bli använd så mycket efter det här. Jag har en svart tröja under och trots allt det svarta känner jag mig lite smårund.
Alva däremot har myst i sin jumpsuite på sina dagisfria dagar. Yngsta storebrorsans kompisar diskuterade om det var en onepice eller inte, för den har ju ingen huva. Så jag fick upplysa dem om att förr kallades det minsann jumpsuite. Hon trivs i den i alla fall. Micke frågade om den var ny, men det beror ju på hur man ser på saken. Hon fick den förra hösten och så har den legat i byrålådan oanvänd. Han tyckte den såg så mysig ut att han vill ha en likadan. (Men på en vuxen är det ju inte lika gulligt.)

I veckan har jag kollat på Youtube och sett instruktionsvideos på hur man spritsar frostingen som en ros. Jag har ju nämligen ett sånt spritshuvud. ”En tyll” som de kallas. Å det såg ju inte alls svårt ut. Men det var lite knepigt. Min frosting var nog lite för mjuk också. Men det elfte försöket blev ju i alla fall lite rosliknande.
Jag ska öva mer så får vi se om jag skrattar åt den här bilden i framtiden när jag lärt mig tekniken lite bättre.
Hur som helst så gillar alla barnen chokladcupcaksen, för smaken spelar det ingen roll om det ser ut som en ros eller ej.

Alvas jumpsuite var mysig tills hon skulle busa och springa ifrån sin kusin. Då tog hon tag i byxbenen och drog upp dem så att hon kan springa snabbare. Vilket både jag och syrran skrattade gott åt.