Innan jag började skolan passade jag på att läsa Mitt perfekta liv av Magdalena Graaf. Den var rolig. Hon är kul Magdalena Graaf. Hon skriver om en hel del, lite så där ocensurerat.
Som när hon hoppade i poolen lite överförfriskad och naken på det fina hotellet i Europa.
Tänk så mycket man kunde skriva om egentligen.
När man bloggar blir det ju ibland lite att man upprätthåller en fasad. Man visar inte upp vardagsrummet när det är som stökigast. Bilderna från hemmet är förstås när man har städat bort allt som inte ska vara där. Mest för att de bilderna är roligast att titta på. Det är så man vill minnas sitt hem. Till exempel.
Flera av me&i:s utvalda bloggare presenterade sig som att de skrev om hur det är på riktigt. Inga cupcakes och sånt. Utan verkligheten. Å visst, det kan också vara kul. (Fast mest om det är någon man känner i verkligheten.)
Det finns ju mycket annat jag kan skriva om så man inte kan anklagas för att låtsas att livet är perfekt. Jag skulle ju kunna skriva om mina proppfulla osorterade skrivbordslådor, skohögen i hallen, dammråttorna, vardagsgnabb och när man serverar stekt korv och makaroner eller gud förbjude dotterns favorit - snabbnudlar. Förstoppning och hemorrojder, barnuppfostran av egna och andras barn. Den stora sorgen över att bara få ett barn. Föräldrar som av olika anledningar väljer bort sina barn. Idioter som snackar skit och trögskallarna som tror på vad de säger fast de aldrig hört/sett andra sidan av myntet. Personlighetsstörningar och knark. Listan på vad man skulle kunna skriva om kan ju göras lång.
Men det gör jag inte.
Då vore bloggen så mycket allvarligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar