 |
| Fina lockar i håret nu när det är lite fuktigt ute. |
Det var länge sedan hon var till frissan och när vi var där klipptes en hel del för lillan ville ha kortare. Bra, tänkte jag då blir det samma längd och drar inte ihop sig lika mycket, lockarna blir mest till ett tjorv. Så jag sitter där och tittar på och tänker att det blir skönt för henne. Men rätt vad det är tar frissan vi gick till och lyfter upp halva håret och och klipper upp det.
Jag hade kunnat yla NEEEEEJ. Men då var det ju redan gjort på en stor tofs och dottern hade blivit både rädd och missnöjd hon också.
"Jag klippte upp det lite så det lockar sig lättare."
"Jo, jag såg det" svarade jag och tänkte "det var precis det jag inte ville, det ska man väl ändå fråga om först?" Men det sa jag inte högt.
Istället sa jag att hon blev fin, betalade snällt och gick hem.
Nu några månader senare vågade jag alltså klippa lite själv. Å när lillans momma (som är ett utbildat proffs) är helt frisk igen så får hon återgå till att klippa bonusbarnbarnet.
Fördelen med att det är lockigt (förutom att det är gulligt innan de blivit tjorvigt) är att OM det blev snett så syns det inte så bra. Jag klippte bara bort det längsta så allt blev lite jämnare i längd. Lillan sa att "Momma är min frissa"! Så jag fick förklara att jag bara skulle jämna till det lite så att det blir lättare att kamma.
Det var helt klart mindre tjorvigt idag.
(Och Älskling, jag klippte bara några cm där bak.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar