Idag kom DHL och levererade en påse till mig. Den innehöll klänningen som jag beställde från www.1koo.com. Den var lite ljusare än jag hade tänkt mig men min arbetskamrat hävdar att jag kan ha den på bröllopet ändå, för den är ju absolut inte det minsta vit. Den passar också. Kanske lite tajt upptill, jag mätte tajt så den inte skulle falla ner. Jag är riktigt nöjd. Väl spenderade 802 kronor. Kan inte fler jag känner gifta sig så jag får beställa fler klänningar?
I helgen har jag varit kvar i Umeå och nu när den är slut så undrar jag mest: Varför då?
Om jag varit i Piteå hade jag inte missat inbjudan till grillparty igår, nu var jag i Umeå med mobilen avslagen. Om den varit igång hade jag kastat mig på första buss. Jag satt här uttråkad och funderade på om jag inte skulle ta och åka dit i alla fall fast jag inte hade någon anledning att göra det. Synd att ha missat inbjudan. Det vattnas i munnen när jag tänker på grillat.
Så nu är helgen slut, jag har inte målat taket i sovrummet. Jag har inte ens plockat ut alla sakerna. Bara en liten del av dem. Mina souvenirer från Grekland och Thailand gör sig bättre i hallen, där de numera hänger.
Jag ska även visa min nya hallmatta från Village. Jag hade sett en beige/brun i en inredningstidning men blev lyckligt överraskad när den fanns i turkost. Mer färg åt folket!
Under helgens två bussresor har jag läst "Inte enklare än så" av Kajsa Ingemarsson. En väldigt lättläst bok som handlar om Annika som är gift med Tommy. De har två barn och föräldrar som inte hjälper till med barnbarnen. Vardagen är en evig kamp för att få saker och ting att fungera. Annika känner sig osynlig inför sin man och när en ny kollega dyker upp på jobbet blir hon attraherad. Så hon ställs inför valet.. Är det för sent att rädda äktenskapet? Och är det överhuvudtaget det hon vill?
Den var som sagt lättläst men inte lika bra som "På det fjärde ska det ske" och "Små gula citroner".
Idag har vi ätit pizza på Blå ängeln. Sedan har vi sett på "The austronaut farmer" medan hans tvättmaskinerna gick för fullt i källaren. Men framför allt fick jag se andra halvan av "Apocalypto" som vi började se förra helgen.
Det är Mel Gibsons trefaldigt oscarsnominerade historia om mayaindianerna. De har bestämt sig för att offra till gudarna och samlar brutalt in människooffer från djungeln. Jaguar Paw är en av dem som blir tillfångatagen. Han ser sin by slaktas och förs sedan bort för att offras medan hans fru och barn gömmer sig i ett hål i marken. Det är en riktigt blodig film, blodet riktigt sprutar och ibland måste man nästan blunda lite. Men man vill se hur det går för Jaguar Paw i hans kamp att kanske eventuellt överleva. Action spännande och med ett imdb-betyg på 7,9/10 kan det ju knappast vara dåligt. (Om man nu gillar action drama och det gör jag.)
Jag lockade håret i två timmar. Så det kan jag säga: frisyren den var välsprayad och perfekt. Jag blev lite sen med att göra mig klar så jag hann inte träffa vännerna innan.
Vi skulle gå på OMY festen som jag anmält mig till för några veckor sedan. Klädkoden var rött och vitt, så jag hade röd klänning, vit kofta, röd väska och leopardskorna. Skor som hade matchat mitt paraply om det inte var för den rosa kanten på paraplyet. Men paraplyet var tyvärr mycket nödvändigt. Det som var tänkt att vara ett beach party ute på Norrstrand blev istället inne i friidrottshallen på Nolia. Där hade man dukat fint och jag hittade snart igen mina kompisar som tagit plats längst fram. Svårt att hitta dit var det inte, bara att följa strömmen av röd/vita människor. De alkoholhaltiga dryckerna var billiga. Festen var förvånansvärt bra anordnad. De hade bland annat fått dit ett band som heter Snook. Två av tjejerna vid bordet ylade när de hörde det och vi andra satt som frågetecken. Vem?
Buffén som serverades kom från Bryggargatan och jag tyckte att den var god fast jag inte var särskilt hungrig, jag gillar kyckling och couscous (det fanns potatis och kött också). Efter maten plockades vårt bord undan och sedan var dansgolvet på plats.
Så där ja. I morse kom en vvs-kille från Bravida och installerade min badrumsmöbel. Han fick borra lite han också för att den skulle rymmas. Men nu har jag ett STORT handfat. Det känns nästan gigantiskt.
Nu kom två killar från Mio med min soffa och även den känns jättestor. Gigantisk. Nackdelen är att man tydligen måste skruva ihop den och jag är SÅ less på att skruva och böka på. Men allt som är kvar att göras får jag tydligen göra själv...
Update 5/7:
Bravida killen var här 08:30-10:10, för det debiterar de 3 timmar. Hela fakturan (inklusive 2 kopplingar) gick på 2079 inkl. moms. Så då vet ni ungefär vad det kostar att installera en badrumsmöbel. Inte billigt.
En gång i tiden hade Keramix några Buddha spargrisar som jag tyckte var alldeles gräsliga. Men efter ett tag kom jag fram till att de var så fula så de blev snygga. Lagom tills deras lager tagit slut.
I september förra året hittade jag en röd spargris på Under one rof, så jag beställde. Men ingen har då kommit än och inte har de dragit några pengar heller, så jag antar att de inte skickar till Sverige.
Nu vill jag nog inte ha en längre.
Tja, kanske ändå. Kitschigt!
I helgen har jag varit i Piteå. Fredagskvällen hade jag tänkt ta det lugnt med Lars. Men istället blev det att jag hamnade på Roasters och drack lite vin. Sedan hamnade jag på en fest och drack lite mera vin. I slutändan blev det lite för mycket vin innan jag snubblade i säng.
Lördag var jag alltså inte det minsta partysugen, men tackade ändå ja till att äta middag. Så ringde en Ubbe och ville att jag skulle skjutsa runt dem i raggarbil från -67 och jag var så pass otrevlig att jag ändrade mina planer i sista minuten och åt ingen middag alls. Det var rätt så kul att skjutsa runt skojiga killar i bilen. Jag skrattade så att jag fick ont i smilgroparna, det blev nästan jobbigt. När vi stannade på en fest övergav jag och Lars resten av sällskapet och gick till Sjöbodan trots varningar att det bara var 50+ där. Vin vid vattnet var mysigt och trevligt att mingla lite. Vi pratade och minglade lite till, innan vi gick hem och gjorde ciabattas med stekt haloumi ost och ruccola. Det var en bra kväll.
Lars tycker att det är på tiden att vi blir ihop på riktigt, men då måste jag flytta till Piteå. Nu när jag just fått ett nytt jobb är det hela mycket att fundera på. Tänker jag på det känns det som ett svårt val...
På söndagen var jag på dop i kyrkan och åt smörgås- och prinsesstårta. Eftersom jag varit så skötsam kvällen innan så fick jag köra bil till dopet också, en volvo c70 turbo.
Jag kom hem igen med allra sista bussen. Här i Umeå har jag mina påbörjade projekt att slutföra. Soffan levereras i veckan och tvättställsskåpet ska installeras av vvs-are.
Under helgens två bussresor har jag läst klart "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson. Den tredje boken som fortsätter där den förra boken slutade. Lisbet läggs in på sjukhus och Zalachenko hamnar på samma avdelning. En intrigerande hemlig grupp på SÄPO vill tysta ner historien en gång för alla. Samtidigt som Mikael Blomkvist börjar skriva på en artikel om det hela. Erika har blivit erbjuden ett nytt jobb och Mikaels syster tar på sig jobbet att vara Lisbets advokat.
Nja, den kan inte ha varit lika bra som de första två. Den här boken klarade jag nämligen av att lägga ner och låta vänta några dagar. Fast jag kunde ju inte låta bli att läsa den heller, man måste ju få veta hur det går...
Idag ska jag på barndop. Det blir säkert trevligt och denna gång har jag till och med ansträngt mig lite, lite, lite när det gäller inslagningen av presenten. När det är något som man lagt ner så många timmar på så ska man väl slå in det i någorlunda stil? Nu är det bara att hoppas att dom tycker om tavlan med de sömniga kaninerna.
Den lilla äggkartongen innehåller inte ägg utan små ihoprullade strumpor. Jag såg idén på tv. Sedan har jag hört att man oftast inte får sådana där små praktiska saker som man behöver när man fått barn. Alltså ska bebisen få sockar så mamman slipper köpa, för det är tråkigt att handla strumpor.
Update:
Pappan tyckte att tavlan var jättefin, mamman var fascinerad över att jag gjort den själv och den ska visst få en plats i sonens rum. Så den blev lyckligtvis uppskattad.
Jag har köpt en röd hatt på Kii, det var rea. En hatt verkade mycket roligare än en mössa när det blir lite kyligare. Jag minns att mormor hade en röd basker.
Nu har jag shoppat klänning till bröllopet jag är bjuden på, innan jag ens hunnit med att tacka ja till inbjudan. Jag hoppas att den hinner komma innan det är dags, det är lite tajt om tid. Men jag tänkte att det var värt ett försök. Det finns nämligen inte mycket i garderoben som passar på bröllop.
- Man kan inte ha svart
- Man kan inte ha rött
- Vardagsklänningar duger inte till "mörk kostym" bröllop. Som dam är det elegant klänning (smokingklänning), kjol eller dress som gäller. Egentligen ska man väl inte ha axelbandslöst men det tänker jag strunta i om klänningen blir fin.
Jag beställde från www.1koo.com (Kina). Så det finns förstås en viss risk att jag ändå måste gå ut på stan och köpa en klänning om frakten tar längre tid och den fastnar i tullen. Men för 802 svenska kronor tyckte jag att det var värt risken. Vem vet, jag kanske kan använda den igen på någon annans bröllop eller nått...
Update 29/6:
Inatt har jag fått ett mail att de mottagit min betalning och jag har fyllt i ett excel-dokument med mina mått i tum och skickat tillbaka. Så i natt kan de börja sy min klänning. Åh vad spännande...
Update 2/7:
Inatt har jag fått ett mail att de mottagit mina mått och ska sätta igång och sy ASAP (snarast). Det tar 20-25 dagar att sy klart klänningen, var snäll och ha tålamod...
Update19/7:
Idag levererades klänningen med DHL, som försökt den 17:e men då var jag inte hemma. (Jag tog alternativet expressleverans)
Maskarna börjar spinna in trädet...
Två veckor senare, alla blad är borta och även maskarna. Kvar är bara spöklikt luddiga grenar.
Förra året invaderades Piteås alla häggar av häggspinnlarver. Då skrev PT att det var mycket ovanligt och att det är sällan det hände. Men i år igen är buskar och träd spöklikt luddiga igen.
Något som jag hört var att fåglarna inte kom åt larverna på grund av nätet, men sedan pappa spolade av bilen hamnade en massa larver på grusgången. Som ett uppdukat bord för pippifåglarna som ändå vägrar äta upp dom.
För två veckor sedan pratade pappa lätt fascinerat om larverna.
"Kom och titta. Kolla! Kolla vad dom spinner! Har du sett, va?"
Hans sambo satt mest och hurvades*.
Nu ser jag betydligt mindre träd och mycket ris på marken. Jag tror att efter två somrar med otäcka larver kommer många kommer att göra processen kort med sina häggträd.
Så då rekommenderar jag att man planterar vita syrénbuskar istället för att de:
- inte tilltalar larverna
- blommar ungefär samma tid
- har samma färg på blommorna.
- luktar gott
* pitemål för att hon rös och skruvade på sig på grund av något obehagligt.
Jag hade tänkt spendera min midsommarafton med några kompisar. Vi skulle grilla och äta en väldigt massa mat, så jag hade gjort tre jordgubbstårtor med citronkräm. Det var i alla fall tanken tills min syster sa att hon skulle åka båt med några killar hon träffat på café. Då följde jag med henne istället.
Vi åkte iväg relativt i god tid och fick vänta på båten eftersom kaptenen var på överskottsbolaget och shoppade. Sen åkte vi in till hamnen och körde en sväng genom kanalen innan vi körde tillbaka till där vi startat och grillade på den nyinköpta grillen. Kycklingfilé åt mig och syrran, hamburgare åt de andra. Efter maten åkte vi och hämtade upp en tjej till och sedan åkte vi över till fingermansholmen (jag vet inte riktigt om det heter precis så). Där fick vi vada iland sista biten, vilket i och för sig inte var något problem. Men killarna ville åka nästan direkt för att det var så "udda folk" där. Både jag och syrran kände några stycken (bland annat en av syrrans "bästisar") och ville egentligen stanna kvar. Men killarna skulle nödvändigtvis åka därifrån och vi följde snällt med utan att klaga (vilket vi kanske borde ha gjort).
Midsommarkrans prydd kille överraskar med puss på pannan.
Jag som bara är medellängd hade inte en chans att komma upp i båten alldeles själv. Tråkigt nog behövde jag hjälp som resulterade i ett blåmärke efter fem fingrar på ena armen, på den andra gick det bra. Så nu blir det inte kortärmat på två veckor (vad skulle folk tro?).
Då ville jag egentligen ta en taxi till middagen, tvinga med syrran och hoppas att vi var välkommna.
Men istället åkte jag med till Böle av alla ställen man kan vara en midsommarafton. Turen dit var lång och kall och att köra båten på grund ingick i upplevelsen. Väl framme var det tydligt att båten läckte in vatten. Den hade spruckit vid propellern, troligtvis när de körde på grundet (för det hade dom gjort det dagen innan också). Så vi fick vänta medan de drog upp båten med en traktor. Under tiden beställde vi taxi och väntade och väntade och väntade.
Båten läcker och vi frös.
Taxin kom och några utav killarna donade på inuti båten och letade grejor de skulle ha med sig så länge att taxiresan blev dubbelt så dyr. Men till sist kom vi i alla fall hem som huttrande stelfrusna ispinnar. Burr.
Igår började jag skruva ihop en "Vättern" från Ikea. Enligt instruktionerna ska monteringen utföras av en "kunnig person" då felmontering kan leda till att den tippar. Kunnig person? Vadå, tänkte jag och ögnade igenom instruktionen. Det här ser ju inte det minsta svårt ut och en bra kvinna klarar sig själv resonerade jag. Så jag skruvade glatt ihop lådan och tänkte att det var ju lätt som en plätt.
Tills jag kom till benen.
Så stark att den skruvningen blir bra är inte jag. Man måste inse sina begränsningar, ibland ska man INTE försöka själv först (jag har insett efter garderobsmissödet). Så nu har bett en stor stark man om hjälp. Han sa jamenvisst och kommer och fixar det till veckan.
Nu känns det som om det går bra på jobbet, jag vet hur jag ska göra större delen av tiden. Jag kommer nog att trivas där kan jag konstatera.
Ikväll träffade jag gamla arbetskamrater för en trevlig afterwork på Lottas krog. Nu har de pasta med fläskfilé igen, inte riktigt samma som förr men ändå god. Kaffe med baliley's till efterrätt. Det var trevligt att träffa alla igen och prata lite. Riktigt trevligt, vi borde göra det oftare.
Jag var tvungen att ta ett foto när vi skulle gå hem. Läs på skylten.
Cykelparkering andra sidan gatan
Den skylten verkar inte fungera :)
Jag försökte se en film i förrgår men jag satt mest och skruvade på mig. De sittpuffarna är inte så där jättebehagliga att sitta på en längre tid.
Så jag kollade efter stolar på blocket. Något som jag sedan (när soffan kommit) kan ha bredvid datorn.
Det här är min nya datorstol. (Så småningom blir det nytt tyg.)
Jag tycker att det är en häftig idé att varje år ge ut samma motiv men med olika färgsättningar. Som företaget Kamelo gör. 50 ex av Nelson Mandela, varje år. Senaste är brun och guld. Deras sänggavel är också riktigt häftigt snygg. En sån skulle jag vilja ha. (På hemsidan kan man ta hem en pdf med deras katalog.)
Kanske ska jag sno deras idé och måla samma motiv varje år. Men vilket skulle jag ta? Modesty Blaise med attityd kanske? Samma motiv i samma storlek men med en ny bakgrundsfärg. Eftersom jag redan målat den en gång i plommonlila så har jag ju nästan börjat. Det är en idé...
Norrländskt landskap
I fredags när jag åkte buss till Piteå sken solen över landskapet. Jag tänkte på att jag när jag är ute och reser, Kina, Marocko, då fotograferas landskapet entusiastiskt genom bussfönstret. Men det lantliga landskapet i hemmatrakterna fotograferar jag aldrig. Den här bilden känns lite typisk. Lite så där - livet på landet. Naturligt landskap från hemmatrakterna.
Nu har jag läst del två av Stieg Larsson. Denna hette "Flickan som lekte med elden".
I den här boken har Mikael gått tillbaka till att vara ansvarig utgivare på Millennium. Lisbeth Salander återvänder till Sverige där hennes förvaltare smitt lömska planer. Snart är hon anklagad för mordet på en journalist och hans sambo, ett par som just höll på att skriva om trafficking för "Millenniums" räkning. Polisjakten drar igång och Lisbet bestämmer sig för att göra upp med sitt förflutna. Mikael och Lisbets vägar korsas igen och vi får veta mer om vad som hänt tidigare i Lisbets liv. Vilken förstås är intressant.
Jag ska genast se till att skaffa mig del tre.
(Den heter "Luftslottet som sprängdes")
Vi började dagen med att gå på stan. Jag bytte ut en present (det finns inte någon plats kvar i köket) mot röda lysande körsbärsblommor. De kommer att vara lagom mysbeslysning i sovrummet. Så åt vi frukost på Röda Lyktan (äcklig macka) och drack kaffe shake (jättegod). Jag hade ett presentkort på Intersport som jag trodde skulle bli en yogamatta, men nu ska jag visst få en istället. Så presentkortet blev två bikinis.
Jag pratade med några kompisar åt syrran som skulle ut och åka båt. Men sedan blev båtplanerna inställda så istället körde jag dem ut till Långnäs där det var dragracing. Nya erfaranheter – jag har aldrig varit på dragracing. Någonsin.
Det var helt okej att sitta där i solen och titta på folk. Biltävlingen vet jag inte om den var så intressant...
Middag på Max och sedan var det partydags. När vi kom till party nr 2 satt en blond tjej där och sa:
- Nämen hej, visst är det Catarina? Känner du igen mig?
- Nej, eller... Är det *?
- Ja!
Det var alltså en tjej som jag suttit barnvakt åt när hon var liten. Nu pluggar hon till sjuksköterska. När hon sa det tänkte jag: "Men herregud flicka hur gammal har du egentligen hunnit bli?"
Vilket jag tror hon såg för hon var snabb att tillägga att hon börjat direkt efter gymnasiet.
Lite gammal kände jag mig allt, eller snarare började jag fundera lite. Så där är det ibland, vissa gånger är umgänget 10 år yngre och ibland 10 år äldre. Ombyte förnöjer som dom säger.
Jag är rätt så glad över att jobba halvtid just nu under sommaren. Idag kunde jag åka till Piteå med 14:10 bussen. Inte illa. När jag började närma mig Piteå ringde jag till en kompis som var med mamma och sovande bebis på 1906 och åt afterwork. Så jag gjorde dem sällskap. Det var bra mat, priset har ökat lika mycket som kvalitén jämfört med när jag var där sist. Men det är skönt med afterwork, lite mat och ett vinglas. Lugnet infinner sig för att det är helg.
Jag har shoppat lite kläder på Lindex Shop Online som man sedan hämtar ut i butiken. Tyvärr är väl syftet med postorder lite att man inte har tid att gå in i butiken och föredrar att hämta paketet på utlämningsställen som har öppet minst till klockan åtta. Men, men.
Jag är väldigt nöjd med min nya rödprickiga kjol och känner mig riktigt sommarfräsh med ett matchande band i håret. Den andra kjolen var också fin.
Idag känns det som om det gick bra med nya jobbet. Jag hade lite halvt om halvt koll på vad jag skulle göra. Efter att jag hade jobbat klart slängde jag i mig lite lunch och satt sedan ute och läste i senaste boken. Riktigt bra. Jag började med den i söndags och nu är den slut, det säger en del. Min näsa, kinder, överarmar, bröstkorg och knäna lite grann säger en del om hur uppslukad jag var av boken.
Sola försiktigt go vänner.
Boken jag läste heter "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson.
Handling:
På 60-talet försvann Harriet Vanger spårlöst. Fyrtio år senare får en journalist i uppdrag av hennes farbror att skriva släkten Vangers historia. Släktkrönikan är en täckmantel för honom att undersöka vad som egentligen hände med Harriet. Journalisten Mikael Blomkvist tackar ja eftersom han just blivit fälld för förtal och detta kan vara en chans att rentvå sig samtidigt som han måste försvinna från sin tidning "Millennium" för att inte dra ner den i smutsen. Lisbeth Salander jobbar som undersökare på Milton security och får i uppdrag att undersöka Mikael innan han anställs. Lisbeth som är omyndigförklarad och en mycket osocial person är smartare än vad som är känt. Mikael och Lisbeth börjar gräva i släkten Vangers förflutna som visar sig vara mörkare än man trott...
Jag hade nog inte valt boken om inte mina tidigare arbetskamrater talat om att den var så bra. Jag hade inte valt en bok med det omslaget, jag hade avskrivit den som en svensk kriminaldeckare och köpt nått annat. Men rekommendationer ska man lyssna på. Framför allt så är den osociala Lisbeth som gör historien mest intressant. Man gillar karaktären. Jag gillar också att den undersökande journalisten inte är en man i medelåldern med alkoholproblem utan en ung kvinnorkarl. Riktigt spännande. Jag sträckläste den, som sagt.
Solen skiner och vinden fläktar precis lagom, med andra ord har det varit bokläsarväder idag. Jag har hunnit med senaste numret av Plaza och läst ut Arto Paasilinnas "Kollektivt självmord". Den handlar mestadels om en finsk direktör som bestämmer sig för att gå ut och ta livet av sig i närmaste lada där det visar sig att en överste precis tänkt göra detsamma. Så de kommer fram till att det måste finnas många som tänker samma tanke och samlar en stor grupp självmördare på konferens i Helsingfors. Där kommer man på att en kollektiv självmordsresa kanske skulle vara bästa lösningen på problemet.
Svart humor, ja visst. Så tragikomiskt att man ibland får dåligt samvete för att man skrattar. Men jag gillade den.
Efter mina timmar i solen har jag fått några fräknar på näsan och bröstkorgen är lite rödare än den borde vara. Jag ska vara försiktigare nästa gång.
Idag var det vackert väder och skulle ut till Umedalen för att gå på vernissage, så jag cyklade istället för att åka buss. Riktigt härligt. The Art Guys utställning invigdes med tal av amerikanska ambassadens "cultural attache", Chris Sharf. Sedan höll den närvarande av konstkillarna, Jack Massing en liten kort berättelse om tanken bakom utställningen kallad: "Two guys walk into a hardware store..."
Jag gillar konstverket som är en cirkelsåg förklädd till discokula bäst, men jag skulle inte vilja ha den hemma. För mig var det mer en rolig utställning så man gärna kan gå och titta på, men inte direkt en utställning som väcker något ha begär.
När jag skulle cykla hem tog jag en annan väg men mycket riktigt hittade jag till stan i alla fall. En liten lässtund och en mycket liten matbit annan det var dags att åka iväg på middag. Ungsbakad lax med potatis och citronsås i ett stort vackert rum med snygg/rolig konst. 
Till exempel legotavlan av The Beatles. Den tilltalar pysselmänniskan inom mig.
Det är juni idag och blåsten har lagt sig, innergården luktar fantastiskt gott av blommande hägg. Nu tror jag minsann att det är sommar.
