Trots att jag slutade klockan tre idag så känns det som att jag inte slutat förrän nyss. Skyndade iväg med bilen på service och fick hämtning av grabben. Så åkte vi direkt och hämtade lillan, jag tänkte att det blir för stressigt med matlagningen idag (och korv och makaroner är för trist) så vi hämtade även en pizza. Samt ett paket på Konsum. Så åkte vi hem och åt och jag började koka en massa kaffe till fikaförsäljningen. Fylla vattendunkar och in och köpa lite saft, ifall att det saknas och sedan har vi varit på fotbollsmatchen tills nio.
Det är vid sådana här tillfällen jag undrar lite grann vad som hände egentligen?
När jag och mannen träffades så hade han tre barn och jag (och han) resonerade som så att det är ju hans barn. Han får ta hand om dom, uppfostra dom och sköta hela den biten.
"Men det är ju HANS barn dom får han väl ta hand om själv och sen har dom ju en mamma också" det kan jag skratta lite åt ibland. När jag står och bakar cupcakes eller står och fryser på en fotbollsmatch och undrar lite vad som hände med det?
De är också vid sådana här tillfällen som jag undrar vad man gjorde med all tid innan man fick barn? När jag bodde själv och kom hem till en tom lägenhet. Det var lugnt och skönt. Man kunde till och med se på tv, ett eller flera program efter varandra om man ville. Somna i soffan om man ville. Äta en smörgås och dricka en tekopp och kalla det middag.
Nu är det full rulle istället. Konstigt nog låter det som att jag klagar men det här med att ha barn är också lite så här: "Hur kunde jag tro att jag var lycklig innan jag hade barn?" Vardagarna må vara mer fullpackade nu men de är ju väldigt rolig också. Idag är jag trött men vi har ofta lyckliga vardagar. Lillan skulle jag villa frysa precis som hon är nu. Med alla kramar, roligheter och mys. På mornarna när jag lämnar på dagis och hon står där på bron och vinkar, kastar slängkyssar och ropar "Jag älskar dig mamma!". Det är då man tänker det där - hur kunde jag tro att jag var lycklig innan jag hade dig?
Nu väntar mig en varm tekopp. Troligtvis ett avsnitt av "Breaking bad", det som streamas kan man nämligen pausa och se när det passar mig (efter lillan gått och lagt sig).
Tror att Povel Ramel sjöng,, underbart är kort,,,, kanske det gäller att njuta av tiden som du/vi är i just nu, barn är underbara i alla åldrar, även som vuxna!!
SvaraRadera